Convento de Santa Clara ligger på en klippavsats ovanför Funchals gamla stan och är öns äldsta nunnekloster, påbörjat 1492. Kyrkan innanför är klädd i kakel från golv till tak, och i det nedre koret står den kista som pekas ut som João Gonçalves Zarcos grav. Det är Funchals mest underskattade besök.
Klostret får långt färre besökare än katedralen några kvarter bort, delvis för att det ligger uppför en brant gata och delvis för att det ser stängt ut från utsidan. Det gör det inte. Men öppettiderna är korta och lunchstängningen lång, så det här är en av de platser där du behöver kolla klockan innan du går.
Vem som byggde det, och varför
Grundare var João Gonçalves da Câmara, andre kaptendonatarie av Funchal och son till Zarco, tillsammans med hustrun Maria de Noronha. Påven Sixtus IV gav byggnadstillstånd redan 1476 med evig patronatsrätt åt familjen. År 1488 uppmanade den blivande kung Manuel I öns adelsmän att bidra med allmosor till öns första kvinnokloster, och året därpå slog han fast att inga utländska kvinnor skulle tas in. Bygget startade 1492 och stod klart mellan 1495 och 1497.
Klostret var alltså aldrig tänkt som en tillflykt för fattiga. Det byggdes för att ta emot grundarnas egna döttrar och den lokala adelns. Ordningen var sträng: påvebulla 1495 om evig klausur, och från 1496 den andra Clara-regeln.
Rikedomen kom snabbt. Manuel I gav klostret en ränta och rätt att ärva egendom, vilket ledde till innehav av stora markområden över hela ögruppen — sockerrör, vingårdar, spannmål och frukt. Lägg till skattefrihet, fromma testamenten, hemgifter och räntor på utlånat kapital, och du har en av öns största jordägare. Det var sockret som betalade, precis som för allt annat på Madeira under den perioden; se sockerepoken.
Zarcos grav — och vad du faktiskt ser
Det nuvarande koret motsvarar det ursprungliga Capela de Nossa Senhora da Conceição, som Zarco lät bygga som familjegrav. Så långt stämmer reseguiderna: han ligger här, och i golvet framför altaret ligger Funchals kaptendonatarier begravda.
Men graven har flyttats. Zarcos stora stengrav togs bort ur korets mitt 1768 därför att den var i vägen vid gudstjänsterna. Kvar av det minnet finns en trälåda, i dag i det nedre koret, och den gravkista som visas som hans är från 1700-talet. Att stå framför den och tro sig se ett 1400-talsmonument är alltså fel — det är ett senare arrangemang kring en tidigare grav.
I kyrkan ska du också leta upp den gotiska portalen i importerad vit sten från omkring 1450–60, alltså äldre än klostret självt, och den manuelinska gravvården över Martim Mendes de Vasconcelos på bortre väggen.
Kaklet
Det är azulejos som gör besöket. Väggarna bär 1600-talskakel i det som kallas Marvila-mönster, tornet är klätt utvändigt i kakel från samma århundrade, och i de två korgolven ligger något betydligt ovanligare: hispano-moriska mudéjar-plattor från Sevilla, 1500-tal, med mönster som blandar gotisk kristen och islamisk formvärld. Nittio kvadratmeter i varje kor.
I det övre koret finns dessutom ett mudéjar-tak med dragjärn graverade i geometriska och radiella mönster, korstolar från 1400- och 1500-talen och ett retabel med Nossa Senhora da Assunção från 1600-talet. I det nedre koret hänger ett Kalvarie-retabel från 1500-talet. Vad de olika kakelmönstren betyder och hur man daterar dem går vi igenom under azulejos och madeirisk arkitektur.
Bor det nunnor kvar?
Ja och nej, och skillnaden är värd att få rätt. Klarissorna är borta. Med 1834 års lag om upphävande av klosterordnarna dog klostret ut i takt med sina invånare, och det upphörde formellt när den sista nunnan, abbedissan Maria Amélia do Patrocínio, avled den 14 november 1890.
Det som bor i huset i dag är en annan orden: Irmãs Franciscanas Missionárias de Maria, de franciskanska missionssystrarna, som kom hit första gången 1898, kastades ut vid republikens införande 1910 och kom tillbaka 1927. De startade ett daghem 1929, och det finns kvar. Så i klosterkomplexet på 8 467 kvadratmeter ryms i dag kyrka, kloster, kapell, kaplansbostad, systrarnas bostad och en skola med barnverksamhet.
Praktiskt betyder det att du rör dig i någons hem och någons arbetsplats. Delar av anläggningen är inte öppna, och det ska den inte heller vara. Att nunnorna flydde härifrån till bergen undan pirater 1566 är sant — men att Curral das Freiras skulle ha fått sitt namn av den flykten stämmer inte, för marken var klostrets och hette så redan innan.
Praktiskt
Adressen är Calçada de Santa Clara 15, uppe i backen ovanför Zona Velha. Vid vår kontroll i augusti 2026 angav regionens kulturdirektorat öppet tisdag till lördag 10.00–12.30 och 14.00–17.00, med sista insläpp 12.00 och 16.30, och stängt söndagar, måndagar och helgdagar. Samma källa listar en biljettskala på 10 € för vuxna 26–64 år och 5 € för unga 13–25, seniorer från 65 och grupper från sex personer. Kontrollera priset vid ingången — det är gemensamt för direktoratets anläggningar och kan ha justerats.
Backen upp hit är brant och stenlagd. Calçada de Santa Clara stiger märkbart, underlaget är rundad basalt och det blir halt när det regnar. Har du dåliga knän, ta taxi upp och gå ner. Klostret har trappor invändigt och är inte anpassat; mer om vad som fungerar och inte under tillgänglighet på Madeira.
Vill du lägga besöket i en runda ligger Quinta das Cruzes och Fortaleza do Pico i samma backe, och katedralen och Zona Velha nedanför. Hela promenaden finns beskriven under Funchal till fots. Parkering är svårt här uppe — se parkera i Funchal.
Vanliga frågor
Ligger Zarco verkligen begravd i Santa Clara?
Ja, kapellet som i dag är kyrkans kor byggdes av honom som familjegrav och han gravsattes där. Det du ser i dag är däremot inte hans ursprungliga stengrav, som togs bort 1768, utan ett senare gravmonument i det nedre koret. Att guiderna kallar det Zarcos grav är rimligt, men de brukar utelämna omflyttningen.
Kan man komma in i klostret eller bara i kyrkan?
Besöket omfattar kyrkan, de två koren och delar av klostergången. Systrarnas bostad, skolan och daghemmet är inte öppna. Räkna med fyrtio minuter till en timme, mer om du tittar noga på kakelgolven.
Är det värt att gå upp för backen om jag redan sett katedralen?
Ja, för det är inte samma sorts besök. Sé är en stadskatedral med ett berömt tak; Santa Clara är en sluten värld med kakel, gravar och ett kor byggt för att kvinnor skulle kunna höra mässan utan att synas. Fler inomhusalternativ i stan finns under museerna i Funchal och, om det ösregnar, under Funchal när det regnar.
Vad är sala da roda som det står om på skyltarna?
Roda var den vridbara trälucka i muren där man kunde lämna in och ta emot saker utan att se in i klostret — mat, brev, betalning och ibland ett barn. Den hör ihop med den eviga klausuren: systrarna fick inte lämna huset och utomstående fick inte komma in. Rummet innanför luckan är kvar och är en av de tydligaste påminnelserna om vad ett klausurkloster faktiskt innebar.