Seixal är byn med den svarta sanden, naturpoolerna och den vy som har hamnat på fler Madeira-bilder än någon annan plats på nordkusten: en grön klippvägg som faller rakt i havet, med vinterrasser på hyllorna och en hamnarm som sticker ut i det blå. Bilden är sann. Den är bara inte tagen en genomsnittlig dag.
Byn är en socken i Porto Moniz kommun, den största till ytan och en av de minsta till folkmängd — några hundra personer bor här. Du kommer hit för att bada, för att fotografera och för att se hur vin odlas på en vägg. Inte för utbudet, för det finns knappt något.
Stranden och naturpoolerna
Praia do Porto do Seixal ligger intill hamnen och är en naturlig strand av svart vulkanisk sand — inte importerad, inte anlagd. Den är obevakad. Intill ligger Clube Naval do Seixals anläggning med en naturpool, solstolar, dusch och toalett, och den är gratis att använda.
Ett par minuter bort, på andra sidan udden, finns Poças das Lesmas — lavabassänger i klippan där havet fyller på av sig självt vid varje våg. De ligger vid Praia da Laje, som lokalt också kallas Praia da Jamaica, och de är mer skyddade än stranden. Det finns bar, dusch och toalett på plats.
Det här är i praktiken samma sorts bad som i Porto Moniz, tjugo minuter västerut, men i mindre skala och med färre människor. Vill du jämföra alternativen på hela ön har vi samlat dem i öns badplatser.
Havet stänger baden, och det gör det ofta
Nordkusten möter Atlanten utan något framför sig. När dyningen kommer in slår vågorna över kanten på bassängerna, och då är det slut på badet — inte som en försiktighetsåtgärd utan för att det faktiskt är farligt. Det händer regelbundet på hösten och vintern, och det kan hända i juli.
Åk inte till Seixal enbart för att bada utan att först ha kollat sjötillståndet. Poolerna och stranden kan vara oanvändbara flera dagar i sträck, och det finns ingen badvakt som avgör åt dig. Slår vågorna över kanten ska du inte i, oavsett hur bra simmare du är. Mer om vad som gäller vid vattnet i vår genomgång av säkerhet på Madeira.
Den svarta sanden är dessutom betydligt varmare i solen än ljus sand. Har du barn med, ta med något att lägga på marken.
Vyn på alla bilder
Utsikten över Seixal — från vägen ovanför byn, eller från udden vid hamnen — är förmodligen nordkustens mest fotograferade motiv. Klippväggen är hundratals meter hög, täckt av grönt, genomdragen av vattenfall efter regn, och terrasserna ligger som trappsteg hela vägen ner mot vattenlinjen.
Och nu det som sällan står i bildtexten: sådana dagar är i minoritet. Seixal ligger i den zon där molnen från nordost pressas upp mot berget, och den vanliga situationen är att klippväggens övre halva ligger i dis medan byn nedanför är i skugga. Bilderna du sett är tagna på de dagar då det klarnade, ofta på förmiddagen och ofta på sommaren.
Det gör inte platsen sämre — dimman som driver mellan terrasserna är ett eget motiv, och vattenfallen är störst just när vädret är sämst. Men kom inte hit med en enda dag till förfogande och förvänta dig vykortet. Kommer du från öster passerar du Véu da Noiva på vägen, och den utsikten fungerar i alla väder.
Vinodlingarna på klippterrasserna
Terrasserna runt Seixal är inte pynt. De kallas poios, är byggda av basalt för hand och odlas fortfarande — det här är en av de platser där madeiravinets råvara faktiskt växer. På nordsidan, i Seixal, São Vicente och Porto Moniz, odlas Sercial på låg höjd, ofta kring 150 till 200 meter, där det svalare Atlantklimatet ger den syra som gör den torraste av madeiravinets ädeldruvor till vad den är.
Vid Véu da Noiva ligger en odling som drivs av en familj med generationer i yrket och som ingår i Madeiras kandidatur till Unescos lista över immateriellt kulturarv — ett projekt som Madeiras universitet står bakom, och som handlar om själva odlingssättet snarare än om vinet. Terrasserna sköts för hand eftersom ingen maskin kommer åt dem. Det är därför uttrycket heroisk vinodling används, och det är inte marknadsföring.
Provning på plats sker i liten skala och bör bokas i förväg; de större lokalerna ligger i Funchal, se vinprovning på Madeira.
Hur litet är litet
Seixal har en handfull restauranger och kaféer, mest kring hamnen, och de riktar in sig på dagsbesökare snarare än på kvällsgäster. Det finns en liten affär. Det finns ingen bar att gå till, ingen bank, ingen apotekare att fråga. Efter mörkrets inbrott är byn tyst.
Det är fullt möjligt att bo här och trivas — men då för naturen: morgonbad innan bussarna kommer, terrasserna i motljus, havet som låter hela natten. Behöver du service bor du bättre i São Vicente tio minuter österut, som har affär, apotek och fler restauranger, eller i Porto Moniz åt andra hållet.
Bo och ta sig hit
Boendet är småskaligt: lägenheter, gårdshus och ett par mindre hotell i sluttningen, ofta med utsikt som kostar en förmögenhet i söder. Avvägningen mellan norr och söder går vi igenom i bo på norra Madeira.
Från Funchal tar bilen runt en timme genom Encumeadatunneln och vidare på VE2. Kustvägen mellan São Vicente och Porto Moniz är vackrare och långsammare, och den stängs periodvis efter ras — det gäller även den nya sträckningen. Bussar går, men glest, och de tar dig inte upp till utsiktspunkterna: se buss på Madeira och hyra bil på Madeira. Hur allt hänger ihop längs kusten står i vår artikel om norra kusten.
Vanliga frågor
Kan man bada i Seixal året runt?
Nej, inte pålitligt. Bassängerna och stranden är beroende av att havet är lugnt, och på hösten och vintern går sjön hög i perioder som varar dagar. Sommaren är säkrast, men även då kan en dyning stänga badet. Kolla läget samma dag och ha ett alternativ.
Är Seixal värt en egen dag?
En halvdag, snarare. Stranden, poolerna och utsiktspunkterna tar två till tre timmar i lugnt tempo. Kombinera med Porto Moniz, kustvägen och Véu da Noiva så får du en fullgod dag på nordvästkusten.
Varför ser Seixal aldrig ut som på bilderna när jag kommer dit?
För att bilderna är tagna i klarväder, och klarväder är inte normaltillståndet här. Molnen fastnar mot klippväggen och byn ligger dessutom i bergets skugga stora delar av eftermiddagen på vintern. Kom på förmiddagen, gärna på sommaren, och räkna med att behöva två försök.
Går det att bo i Seixal utan bil?
Det går, men det blir begränsat. Du når stranden och poolerna till fots och lite mer än så. Utan bil kommer du inte till vandringslederna, inte till utsiktspunkterna längs kustvägen och inte till en affär av storlek. För en avkopplingsvecka kan det fungera; för en rundresa gör det inte det.