Norra kusten är den sida av Madeira som fångar regnet — och därför också den som är grön, brant och full av vatten. Många som varit på ön flera gånger säger att det är här den är som vackrast. De har antagligen rätt, och de betalar för det med fler mulna dagar.
Här går vi igenom sträckan från Porto Moniz i väster till Porto da Cruz i öster: vad som finns, hur du tar dig dit, hur mycket blötare det faktiskt är, och hur avvägningen ser ut om du funderar på att bo här i stället för i söder.
Regnet är inte otur, det är geografi
Nordostpassaden kommer in över öppet hav och träffar en bergsrygg som reser sig till nästan 1 900 meter. Luften har ingenstans att ta vägen utom uppåt, kyls, och lämnar sitt vatten på nordsidan. Det som når över kanten och ner mot Funchal är torrare luft. Resultatet är två klimat på en ö som är 57 kilometer lång.
Det syns i landskapet innan du hinner läsa någon statistik. Nordsidan är täckt av laurissilva — den lagerskog som försvann från det europeiska fastlandet under istiderna och som här har överlevt. Skogen är Unesco-världsarv sedan 1999, omfattar omkring 15 000 hektar och täcker ungefär en femtedel av ön. Det är den som gör vandringarna på nordsidan till något annat än utsikt.
Räkna med väderbyten, inte med väderprognoser. En prognos för Funchal säger ingenting om Santana. Kolla nordkusten separat, och ha regnjacka med även på en dag som ser klar ut på hotellbalkongen. November är statistiskt den blötaste delen av året.
Naturpoolerna, som är norra kustens signatur
Porto Moniz längst i nordväst har två badanläggningar: de naturliga lavabassängerna, där havet fyller på vid varje våg, och ett anlagt komplex intill. Poolerna stänger när sjön går hög, och det gör den ofta — höst och vinter kan de vara stängda dagar i sträck. Åk inte enbart för att bada utan att först kolla att de är öppna.
Seixal, en kvarts bilväg österut, har svart sand och de naturbassänger som lokalt kallas Poças das Lesmas. Byn ligger under en vägg av bananterrasser och vattenfall och är ett av de få ställena på Madeira där sand, bad och dramatik finns på samma plats. Mellan Seixal och Porto Moniz faller Véu da Noiva, brudslöjan, ner mot havet.
São Vicente och tvärgången genom ön
São Vicente ligger där dalen från Encumeada möter havet, och det är därför orten fungerar som nordsidans knutpunkt. Kyrkbyn är välbevarad och centrum är stängt för trafik. Strax utanför ligger lavatunnlarna — omkring en kilometer tillgänglig gång genom ett utbrott för runt 890 000 år sedan, med jämna 17 grader året om oavsett vad som händer utanför. Det är en av de bättre reservplanerna på ön för en regnig dag, och det är ingen slump att den ligger just här.
Santana, São Jorge och Porto da Cruz
Santana är känd för halmhusen, de triangelformade bondstugorna med vasstak i rött, vitt och blått. De flesta du ser är rekonstruktioner för besökare, men husformen är genuin och några bebos fortfarande. Santana är också startpunkten för öns kanske finaste skogsvandring: Levada do Caldeirão Verde går in i lagerskogen genom flera kolsvarta tunnlar, och pannlampa är inte valfritt.
Väster om Santana ligger São Jorge med sin barockkyrka och sina terrasser mot havet. Öster om, längst bort på nordkusten, ligger Porto da Cruz i skuggan av Penha de Águia, det platta klippmassiv som reser sig rakt upp ur havet mellan byn och Faial. Porto da Cruz har svart sandstrand, sockerrörsodlingar och betydligt färre besökare än nordkusten längre västerut.
Vägarna — och varför de är hela poängen
Fram till för ett par decennier sedan var norra kusten svår att nå. Gamla ER101 klättrade längs klippkanten i en serie halvtunnlar där vattnet rann rakt ner på vägbanan. I dag går trafiken genom Via Expresso: VE2 förbinder São Vicente och Porto Moniz på drygt 14 kilometer, VE4 tar dig från Serra d'Água tvärs genom berget till São Vicente på drygt 12, och VE1 löper knappt 21 kilometer från Machico upp till Ribeira de São Jorge. Tillsammans med resten av nätet handlar det om knappt 69 kilometer väg.
Från Funchal till São Vicente tar det runt femtio minuter genom Encumeadatunneln, och till Porto Moniz eller Santana ungefär en timme. Kör du i stället den gamla kustvägen västerut blir det två timmar eller mer — och det är då du ser något. Delar av gamla ER101 är övergivna och stenbelagda av ras, och även de nya vägarna stängs periodvis: sträckan mellan São Vicente och Porto Moniz stängdes av ett ras så sent som i augusti 2026. Läs på om att köra bil på Madeira innan du ger dig ut, särskilt om du inte är van vid smala vägar med stup på ena sidan.
Ska du bo här?
Det är en verklig avvägning, inte en smaksak. Bor du på nordsidan vaknar du till ett landskap som är svårt att slå, du är närmast de bästa vandringarna, och du får ön nästan för dig själv efter klockan fem när dagsturisterna åkt hem. Du får också fler mulna dagar, ett mycket tunnare utbud av restauranger, kortare kvällar i skuggan av berget och en halvtimmes körning extra varje gång du ska någonstans.
Vår erfarenhet är att nordsidan fungerar bäst som andra vecka eller som andra bas — några nätter i en quinta på norra Madeira mitt i en resa som annars utgår från söder. Ska du bara vara på ön i fyra dagar blir bytet sällan värt tiden.
Vanliga frågor
Hur mycket mer regnar det på norra Madeira?
Tillräckligt för att det ska märkas varje dag, men det finns ingen enkel siffra som gäller hela kusten. Funchal ligger på omkring 640 millimeter om året, medan delar av naturparken uppe i höjden kan få upp mot 2 800. Nordkustens byar ligger någonstans mellan de två, klart blötare än söder och betydligt torrare än topparna.
Går det att bada på norra kusten?
Ja, men nästan uteslutande i naturpooler och avgränsade klippbad, inte från öppen strand. Havet på nordsidan är hårdare, och strömmarna är inget att experimentera med. Bada där det finns anläggning, badvakt och skyltar — och inte när vågorna slår över kanten.
Är det värt att köra runt hela ön på en dag?
Det går, men du kommer att titta på vägen i stället för på landskapet. Ön är 57 kilometer lång och en varv runt tar ändå en hel dag med stopp. Dela hellre upp det på två dagar, eller sov över en natt på nordsidan.
När är norra kusten som bäst?
Maj till september ger flest torra dagar och grönast skog, eftersom regnet från vintern fortfarande sitter i marken. November till februari är blötast, men också då vattenfallen är störst — och då du har Seixal och Porto Moniz nästan för dig själv.