Porto da Cruz ligger längst österut på norra kusten, hopklämd mellan havet och ett klippmassiv som kallas Örnklippan. Det är en arbetande by snarare än ett resmål: svart sten i vattenbrynet, surfare i bränningen, bananterrasser uppför sluttningen och ett sockerrörsbruk mitt i orten som fortfarande gör rom.
Ungefär 2 600 personer bor i socknen, som administrativt hör till Machico kommun trots att den ligger på andra sidan berget. Du åker hit för klippan, för bruket och för att gå Vereda do Larano — inte för utbudet, för det är litet.
Penha de Águia bestämmer det mesta
Klippmassivet mellan Porto da Cruz och grannbyn Faial reser sig omkring 590 meter rakt ur havet med en nästan lodrät framsida. Namnet betyder Örnklippan, och det syns varför: uppifrån vägen ser den ut som en fågel som sitter hopkrupen i vattenbrynet.
Klippan är praktisk att räkna med. Den skuggar byn tidigt på eftermiddagen om vintern och den fångar molnen som kommer in från nordost, vilket gör att vädret här ofta skiljer sig från vädret i Faial några kilometer bort. Bästa vyn över hela formationen får du inte inifrån byn utan från Miradouro do Guindaste på vägen österut, där en glasplattform hänger ut över stupet.
Det går en stig upp på platån från byn Penha de Águia de Baixo. Den är kort, mycket brant och delvis utsatt, och belöningen är en utsikt rakt ner på båda byarna. Kontrollera ledens status hos IFCN innan du ger dig upp — stigar på nordsidan stängs regelbundet efter regn.
Romfabriken som går på ånga
Engenhos do Norte har malt sockerrör i Porto da Cruz sedan 1927 och är i dag ett av mycket få bruk kvar på ön. Det som gör det ovanligt är inte åldern utan att maskinerna fortfarande drivs av ånga: en vedeldad panna, långa drivremmar i taket och en skorsten som syns från hela dalen.
Rommen här är rum agrícola — destillerad på färskpressad sockerrörssaft, inte på melass, vilket är det som skiljer madeirisk rom från karibisk industrirom. Bruket säljer under flera namn, bland annat 970 och North, och samma sprit ligger till grund för det aguardente de cana som går åt i öns viktigaste dryck. Ska du förstå vad poncha faktiskt är gjord av är det här du ser det hända.
Kom mellan april och juni om du vill se maskinerna gå. Destilleringen sker bara under sockerrörskampanjen, när den färska råvaran kommer in från fälten runt byn. Resten av året står anläggningen still och det är butiken och lokalerna du besöker, inte produktionen.
Sockerrör är ingen kuriosaodling här. Terrasserna runt byn odlas fortfarande, och under kampanjen kör lastbilarna med kapade rör genom gatorna. Det är en av få platser på Madeira där öns första ekonomi arbetar i realtid i stället för på ett museum.
Stranden, badet och havet
Praia da Alagoa på västra sidan av byn är en svart sand- och stenstrand i en liten vik under klippan. Bredvid den ligger ett badkomplex som invigdes i juni 2004, med en bassäng för vuxna och en för barn, soldäck och omklädning, avskilt från havet av en betongvall.
Och här kommer det obekväma: havet utanför är inte badvatten större delen av året. Nordkusten möter Atlanten utan skydd, dyningen kommer in ofiltrerad, och strömmarna längs den svarta stenkanten är inget att pröva sig fram med. Det finns dagar på sensommaren när viken ligger blank och du kan simma ut — men de är undantag, inte regel. Bada i anläggningen, när den är öppen och bevakad, och håll dig från stranden helt när vågorna slår över vallen.
Om du kommit till Madeira för att bada bör du planera badet någon annanstans. Vår genomgång av öns badplatser visar var det faktiskt fungerar, och nästan allt av det ligger i söder eller på Porto Santo.
Surf
Samma dyning som gör badet omöjligt gör Porto da Cruz till ett av öns mest använda surfställen. Vågorna bryter över sten och sand i viken, och på hösten och vintern, när Atlantens lågtryck ligger tätt, blir det stort. Byn har surfskolor och uthyrning och en liten scen av folk som kommit hit just för det.
Det är inte en nybörjarplats. Botten är hård, strömmen är stark när det byggs upp och det finns ingen badvakt. Är du ovan ska du gå med skola. Mer om förutsättningarna finns i vår artikel om att surfa på Madeira.
Vandringen som gör byn känd
Vereda do Larano går längs klippkanten mellan Machico och Porto da Cruz, och byn är antingen start eller mål beroende på vilket håll du väljer. Går du österifrån slutar du här med benen värkande och kan sätta dig på ett kafé; går du härifrån får du den fina utsiktsdelen först och slipper den långa uppstigningen från Machico.
Leden saknar PR-nummer och ingår därför inte i biljettsystemet, men det gör inte alla leder på nordsidan. Vilka som kräver bokning och avgift, och hur du löser det, står i vår guide till vandringstillstånd och biljetter — reglerna har ändrats de senaste åren och det mesta som ligger ute på nätet är föråldrat.
Äta, bo och ta sig hit
Utbudet är begränsat och stänger tidigt. Det finns några restauranger vid stranden och i bykärnan där du får grillad fisk, espetada och det som fångats samma dag, men ingen kvällsscen att tala om. Räkna med att äta klockan sju, inte klockan tio.
Boendet är mestadels lägenheter och små quintas i sluttningen. Fördelen är att du vaknar med klippan i fönstret och har leden utanför dörren; nackdelen är att du sitter fast utan bil när mörkret faller. Vi går igenom avvägningarna i bo på norra Madeira.
Från Funchal tar bilvägen runt fyrtiofem minuter: VR1 österut till Machico och sedan VE1 norrut genom berget. Den gamla vägen över Santo da Serra är vackrare och tar en halvtimme till. SAM trafikerar sträckan med buss, men turerna är glesa och särskilt tunna på söndagar — kolla tiderna i förväg i vår artikel om buss på Madeira. Utan bil är Porto da Cruz fullt möjligt som dagsutflykt men besvärligt som bas.
Vanliga frågor
Kan man bada i Porto da Cruz?
I badkomplexet vid Praia da Alagoa, ja, när det är öppet. I öppet hav, sällan. Nordkusten tar emot dyningen direkt och strömmarna längs den svarta klippkanten är starka. Det finns lugna dagar på sensommaren, men de går inte att planera en resa efter. Kommer du för att bada ska du bo i söder.
Är det värt att åka till Porto da Cruz om man inte vandrar?
Ja, om du är intresserad av romfabriken eller av landskapet. Byn i sig tar en timme att gå igenom. Kombinerar du den med Santana och kustvägen däremellan får du en bra halvdag, och Miradouro do Guindaste ligger på vägen. Kommer du enbart för utbudet blir du besviken.
Hur mycket regnar det i Porto da Cruz?
Mer än i Funchal, mindre än uppe på ryggen. Molnen kommer in från nordost och fastnar mot Penha de Águia, vilket ger korta, täta skurar snarare än ihållande regn. Prognosen för Funchal säger ingenting om hur det är här — läs mer om varför i vår genomgång av vädret i bergen och på nordsidan.
Går det att besöka romfabriken året runt?
Anläggningen och butiken är öppna större delen av året, men produktionen pågår bara under sockerrörskampanjen. Vill du se ångmaskinerna arbeta ska du komma mellan april och juni. Kontrollera öppettiderna hos bruket innan du åker — de varierar med säsongen.
Var passar Porto da Cruz in på nordkusten?
Det är den östligaste av nordkustens byar och den minst besökta av dem. Västerut ligger São Jorge, Santana och så småningom Porto Moniz; hela sträckan och hur den hänger ihop beskriver vi i artikeln om norra kusten. Porto da Cruz är den du åker till om du vill se hur nordsidan såg ut innan tunnlarna kom.