Câmara de Lobos ligger en kvart väster om Funchal och är den mest fotograferade viken på Madeira. Det är också en arbetande fiskehamn med riktiga sociala problem, och de två sakerna finns på samma tvåhundra meter kaj. Kommer du hit och förväntar dig ett museiuppbyggt pittoreskt fiskeläge blir du besviken.
Orten är värd ett besök ändå — kanske just därför. Här ser du var espada-fisken kommer från, här dricks poncha på förmiddagen av folk som varit uppe hela natten, och härifrån målade Churchill en av sina mest kända tavlor.
Vad det är för plats
Namnet betyder ungefär "sjölejonens kammare". När João Gonçalves Zarco kom hit på 1420-talet låg viken full av munksälar — lobos-marinhos på portugisiska — och namnet fastnade. Sälarna är borta sedan länge; de få som finns kvar håller till vid Desertas.
Kommunen Câmara de Lobos hade 32 175 invånare vid folkräkningen 2021 och är därmed Madeiras tredje folkrikaste, efter Funchal och Santa Cruz. Själva tätorten längst nere vid havet är mindre än så, runt arton tusen, och den är byggd i en tratt: husen klättrar uppför sluttningen i lager och gatorna nere vid hamnen är så smala att bussarna knappt kommer fram.
Viken och de färgade båtarna
Det du kommit för är hamnbassängen. De träbåtar som ligger uppdragna på stenen heter xavelhas och målas i starka färger, ofta med ögon i fören. De är inte dekoration — det är arbetsredskap, och du ser det på skrapmärkena i lacken och på nätbuntarna som ligger slängda över tofterna.
Gå runt hela bassängen och sedan upp på klippan söderut. Därifrån får du hela byn i bild med bergssidan bakom. Bästa ljuset är på förmiddagen; sent på eftermiddagen ligger orten i skugga från sluttningen.
Churchill målade här i januari 1950
Winston Churchill kom till Madeira i januari 1950 och satte upp sitt staffli vid infarten till byn, på det som då hette Mirante do Espírito Santo. Motivet var viken, klippan och båtarna. Platsen heter i dag Miradouro Winston Churchill, ligger vid vägen strax innan du kommer ner i orten, och är en av de få utsiktsplatser på ön som faktiskt har fri parkering intill.
Räkna inte med mer än utsikten och en skylt. Det finns ingen utställning och inget museum — tavlan hänger inte här. Men vyn är i stort sett den han målade.
Espada, poncha och Nikita
Câmara de Lobos är öns viktigaste hamn för svart dolkfisk, espada. Fisken lever på 800 till 1 200 meters djup, vilket betyder att båtarna går ut på kvällen, fiskar med långrev under natten och kommer in i gryningen. Den ser avskräckande ut när den ligger på is — svart, slemmig och med tänder som en djuphavsfisk ska ha — men den är mild och nästan benfri. Klassikern är espada com banana, stekt filé med stekt banan. Kombinationen låter fel och fungerar.
Poncha görs av sockerrörsbrännvin, honung och citronsaft, rört med en träslev som heter mexelote. Den smakar som saft och är inte det. Barerna kring hamnen serverar den från tidig morgon, och det du ser vid disken klockan nio är oftast fiskare som slutat sitt arbetspass, inte turister som börjat sitt.
Den andra lokala drycken heter Nikita och är öl, ananasglass och vitt vin i samma glas. Den kommer härifrån och serveras i hink att dela. Den är sötare än den låter och betydligt starkare än den smakar.
Poncha är starkare än den känns. Ett glas motsvarar ungefär en rejäl drink, och den serveras utan is som utspädning. Ska du köra tillbaka till Funchal på VR1 efteråt — låt bli helt. Vägen är enkel men trafiken är det inte.
Den delen som inte står i broschyren
Câmara de Lobos har under lång tid haft några av regionens tyngsta sociala problem: låg utbildningsnivå, arbetslöshet som går i arv, alkoholberoende kopplat till fisket, och under 1990-talet en tung narkotikaproblematik. Kommunen och organisationer har arbetat med det i decennier, och mycket har blivit bättre, men du kommer att märka det. Tiggeri förekommer, en del av bostadsbeståndet nere vid hamnen är slitet, och några personer i gatubilden är påtagligt medtagna.
Det gör inte orten farlig, och det är ingen anledning att låta bli att åka hit. Men vi tycker att det ska stå, för alternativet är att skriva om en plats som inte finns. Om du fotograferar folk på kajen: fråga först. De bor där, du gör det inte.
I närheten
Fem minuter västerut reser sig Cabo Girão, en av Europas högsta havsklippor, med glasplattformen som hänger ut över kanten sedan 2012. Den ligger i samma kommun och de flesta kombinerar de två.
Levada do Norte slutar sin färd i det här området. Den byggdes för att flytta vatten från den regniga nordsidan till sockerrörsodlingarna i söder, och saknar PR-nummer — vilket i praktiken betyder att den ligger utanför bokningssystemet för vandringsleder, men också att den är sämre skyltad och sämre underhållen än de klassificerade lederna.
Uppåt i samma kommun ligger vinodlingarna kring Estreito de Câmara de Lobos, och längst in i bergen Curral das Freiras i kraterbotten. Det är ett ovanligt spann för en liten kommun — från fiskebåtar till kastanjeskog på tjugo minuters bilväg. Västerut fortsätter kusten mot Ribeira Brava.
Ska du bo här?
Sannolikt inte, om det är din första resa. Câmara de Lobos har få hotell och mest lägenheter, kvällsutbudet är tunt, och det finns ingen badplats som håller för en vecka. Å andra sidan bor du billigare än i Funchal, du har staden på en kvart och du vaknar i en portugisisk vardag i stället för i en hotellzon.
Det fungerar bäst för dig som varit på ön förut, som har bil, och som hellre vill ha en riktig ort än bekvämlighet. Reser du med barn eller vill kunna gå till tio restauranger till fots är Funchal ett bättre val — vi går igenom avvägningen i var du ska bo på Madeira.
Ta dig hit
Med bil tar det runt en kvart från Funchals centrum via VR1. Kör inte ner i de gamla gränderna om du kan undvika det — de är branta, smala och sällan gjorda för två mötande bilar. Parkera på höjden och gå ner. Backen tillbaka upp är brantare än den ser ut.
Utan bil går det lika bra. Sträckan Funchal–Câmara de Lobos trafikeras med täta avgångar under dagen inom SIGA-nätet. Se hur bussarna på Madeira fungerar innan du står vid hållplatsen. Har du hyrbil är orten ett självklart stopp på väg västerut längs södra kusten.
Vanliga frågor
Hur lång tid behöver jag i Câmara de Lobos?
En till två timmar räcker för viken, utsiktsplatsen och en poncha. Lägger du till lunch blir det tre. Det är en ort man besöker, inte en man tillbringar en dag i — såvida du inte kombinerar den med Cabo Girão och en tur upp till Curral das Freiras, och då har du fyllt en hel dag.
Är det tryggt att gå runt i Câmara de Lobos?
Ja. Madeira hör till de tryggare resmålen i Europa, och det gäller också här. Du kan möta tiggeri och personer som är påverkade, särskilt kring hamnen och på kvällen, men våldsbrott mot besökare är sällsynta. Ha uppsikt över väskan i trängseln vid kajen, precis som var som helst.
Kan man bada i Câmara de Lobos?
Knappt. Det finns en liten stenstrand vid hamnen, men den delar vatten med fiskebåtarna. Vill du bada samma dag kör du vidare, österut mot Funchal eller västerut mot Calheta.
Går Churchills tavla att se på Madeira?
Nej. Målningen från 1950 finns inte utställd på ön; det som finns här är platsen han målade från, i dag Miradouro Winston Churchill. Vill du läsa mer om den brittiska epoken på Madeira, med kurgäster, vinhandel och hotellen som byggdes för dem, står det i vår genomgång av Madeiras historia.