Madeira var obebott när portugiserna kom dit 1418 och 1419. Allt du ser på ön i dag — terrasserna, vattenrännorna, herrgårdarna, vinkällarna och hotellen — är resultatet av sex hundra år där en liten atlantö gång på gång har levt på en enda vara: först socker, sedan vin, sedan besökare.
Det är den kedjan som förklarar landskapet. Vill du förstå varför bergssidorna är huggna i trappsteg och varför det går vattenrännor kilometervis in i skogen, är historien nedan den kortaste vägen dit.
Upptäckten och de första bosättarna
João Gonçalves Zarco och Tristão Vaz Teixeira nådde Porto Santo 1418 och Madeira året därpå. Ön var täckt av skog — namnet betyder just trä — och den brändes av i stor skala för att ge odlingsmark. Bosättningen kom i gång på 1420-talet och organiserades i kapteniat: Zarco fick Funchal, Teixeira fick Machico, och Porto Santo gick till Bartolomeu Perestrelo, vars dotter senare gifte sig med Christofer Columbus. Att Columbus hade en period på ögruppen är alltså inte en turistlegend — se Vila Baleira.
Sockret, och vad det byggdes på
Sockerrör passade klimatet men krävde två saker ön inte hade av sig själv: plan mark och vatten. Lösningen blev terrasser huggna i sluttningarna och ett system av rännor som förde vatten från den regnrika nordsidan till de soliga sydsluttningarna. Det är de rännorna, levadorna, som i dag är öns vandringsnät. De byggdes inte för friluftsliv utan för socker.
Funchal blev rikt. Katedralen Sé, påbörjad 1493, restes med sockerpengar, och staden blev under en period en av Atlantens viktigaste handelsplatser.
Arbetet utfördes till stor del av slavar. De första fördes hit från Kanarieöarna — guancher, öarnas urbefolkning — och från Nordafrika; från slutet av 1400-talet kom människor från Västafrika i betydande antal. Uppskattningar anger att slavar utgjorde omkring en tiondel av Madeiras befolkning under 1500-talet. Till skillnad från de senare plantagerna i Brasilien och Karibien var madeirisk slavhållning i hög grad småskalig och delvis knuten till hushållen, men det ändrar inte vad den var. Madeira var dessutom platsen där kombinationen sockerrör, europeiskt kapital och tvångsarbete först sattes ihop till ett system, som därefter fördes vidare till São Tomé och över Atlanten. Ön är alltså inte en fotnot i den historien utan dess prototyp.
Vinet tar över
Sockerepoken var kort. När Brasilien började producera i skala kollapsade priserna, och från 1600-talet ersattes sockerrören av vinstockar. Madeiravinet fick sin egendomliga karaktär av en praktisk omständighet: fat som skeppades genom tropikerna och tillbaka blev bättre, inte sämre, av värmen och skakningarna. Vinet klarade månader ombord, det höll efter öppnandet, och det blev därmed idealiskt för långa sjöresor och för kolonierna.
Slutet av 1800-talet blev hårt. Först mjöldagg, sedan vinlusen phylloxera slog ut stora delar av odlingarna, och många vinhus försvann. Det som byggdes upp igen är i allt väsentligt den bransch som finns i dag, och som firas varje sensommar under vinskördefesten.
Britterna, kurgästerna och de första hotellen
Vinhandeln drog hit brittiska köpmän, som blev kvar. Flera av de största vinhusen bär än i dag brittiska efternamn, och det brittiska inflytandet syns i trädgårdar, klubbar och byggnadsskick i Funchal.
Under 1800-talet fick ön en ny roll: kurort. Det milda, jämna klimatet ansågs gynnsamt för lungsjuka, och Funchal fylldes av välbeställda européer som övervintrade. De första riktiga hotellen kom mot slutet av seklet. Kejsarinnan Elisabeth av Österrike, ”Sisi”, övervintrade här 1860–61, och 1922 dog den siste österrikiske kejsaren Karl I i landsflykt i Monte, där han också ligger begravd. 1950 satt Winston Churchill och målade i Câmara de Lobos. Turismen på Madeira började alltså inte med charterflyg — den började med patienter och landsflyktiga kungligheter.
Autonomi, EU och nutid
Efter nejlikerevolutionen i Portugal 1974 blev Madeira 1976 en autonom region med eget parlament, egen regering och egen lagstiftningsmakt inom en rad områden. Det är därför skattesatser, avgifter och regler kan skilja sig från fastlandets, och varför ön har sina egna helgdagar.
Portugal gick med i dåvarande EG 1986, och det som följde formade ön mer än något annat sedan vinet: strukturfonder, motorvägen längs sydkusten, tunnlarna genom bergen och en flygplats som byggdes ut. Restiden mellan Funchal och nordkusten gick från timmar till knappt en. 1999 blev laurissilvaskogen Unescos världsarv, vilket band fast naturvården. Och 2017 fick flygplatsen namn efter Cristiano Ronaldo, född i Funchal 1985 — se Madeiras flygplats.
| År | Vad som hände |
|---|---|
| 1418 / 1419 | Porto Santo och Madeira nås av Zarco och Teixeira |
| 1420-talet | Bosättning, skogsbränning, terrassering |
| 1400–1500-tal | Sockerepoken. Levadorna byggs. Slavarbete |
| 1600-talet | Vinet ersätter sockret som exportvara |
| 1800-talet | Brittiskt inflytande, kurgäster, de första hotellen |
| 1860–61 | Kejsarinnan Sisi övervintrar på ön |
| 1922 | Karl I av Österrike dör i Monte |
| 1976 | Madeira blir autonom region |
| 1986 | Portugal går med i EG |
| 1999 | Laurissilva blir världsarv |
Vanliga frågor
Var det verkligen ingen som bodde på Madeira före 1419?
Ön var obebodd när portugiserna kom. Den var känd sedan tidigare och förekommer på kartor före 1418, men det finns inga spår av en bofast befolkning. Det skiljer Madeira från Kanarieöarna, som hade en urbefolkning — guancherna — varav en del fördes hit som slavar.
Vad hände med sockerindustrin?
Den konkurrerades ut. Brasilien och Karibien producerade billigare och i mycket större skala från 1500-talet och framåt. Sockerrör odlas fortfarande på ön, men i liten skala, och används numera i första hand till aguardente de cana — spriten i poncha — och till melass för bakverk.
Varför pratar man så mycket om britter på Madeira?
För att de köpte vinet. Brittiska handelshus etablerade sig i Funchal från 1600-talet och kom att dominera exporten, och senare var britterna den största gruppen bland kurgästerna. Arvet finns kvar i firmanamn, i teet och i trädgårdarna.
Vad betyder det att Madeira är en autonom region?
Att ön har eget parlament och egen regering med lagstiftningsmakt inom bland annat skatt, näringsliv och regional förvaltning, inom ramen för den portugisiska författningen. Det är inte självständighet. För dig som besökare märks det mest på priser, avgifter och helgdagar — bor du här får det större betydelse, se flytta till Madeira.
Var ser jag historien på plats?
I terrasserna, som är sockerepokens landskap; i levadorna, som fortfarande för vatten; i Funchals gamla kvarter kring katedralen; och i Curral das Freiras, vars namn kommer av att marken skänktes till Santa Clara-klostret på 1490-talet.