Bailinho da Madeira är öns folkdans och samtidigt namnet på den sång alla här kan utantill. Musiken spelas på instrument du inte hittar någon annanstans: den lilla gitarren machete, femsträngade rajão, stålsträngad viola de arame — och brinquinho, en stav med dockor och kastanjetter som slås i takt.
Det mesta en besökare hör är arrangerat för hotell och kryssningsgäster. Det finns inget fel med det, men det är en annan sak än folkmusik som spelas för att någon vill spela den. Den finns kvar, och den är inte svår att hitta om du vet var du ska titta.
Dansen
Bailinho dansas i par eller i ring, med korta steg och små rörelser. Förklaringen som ges på ön är praktisk: dansen kommer från terrasserna, där det aldrig fanns plats att ta ut stegen. Rörelserna härmar arbete — man plockar, bär, kärnar och skyfflar — och det är den observationen som gör dansen värd att titta noga på i stället för att bara låta den gå förbi.
Dräkterna hör ihop med det. Randiga kjolar och byxor i rött, gult och grönt, vit blus, kort väst, och den lilla toppiga mössan carapuça med en spets rakt upp. Kvinnorna dansar ofta barfota eller i mjuka skinnstövlar, botachas. Det du ser är 1800-talets landsbygdsdräkt, städad och likriktad, inte en fantasikostym.
Brinquinho — instrumentet som är en leksak
Brinquinho är öns egen uppfinning i vardagsbruk och det enda madeiriska instrumentet som är omöjligt att förväxla med något annat. Regionens museisamling beskriver det som en grupp tygdockor i regiondräkt, vanligen sju stycken, monterade i toppen av en käpp — ursprungligen en sländstav — med kastanjetter fastsatta på ryggen. Spelaren håller i skaftet och stöter det upp och ner, och dockorna slår kastanjetterna i takt.
Ursprunget är osäkert. Enligt en vanlig uppfattning kom instrumentet hit under 1800-talet och är släkt med liknande stavinstrument på det portugisiska fastlandet, zuca-truca i Minho och cana de bonecos i Douro. Vill du se gamla exemplar på nära håll finns de i regionens etnografiska museum i Ribeira Brava; öppettider och entré ändras, så kontrollera hos Museus da Madeira innan du åker.
Machete, rajão och gitarren som blev ukulele
Machete — även kallad machete de braga eller braguinha — är en liten fyrsträngad gitarr med hög, klar ton, som spelar melodistämman i en folkmusikgrupp. Rajão är större, har fem strängar och en särskild stämning där en av de djupare strängarna sitter uppstämd mitt i registret. Viola de arame är den stålsträngade kompgitarren med fem dubbelkörer.
Det är här Madeira har satt ett spår i världsmusiken. År 1879 gick ett fartyg vid namn Ravenscrag in i Honolulu med drygt fyrahundra madeiriska emigranter ombord, på väg till sockerrörsfälten på Hawaii. Bland dem fanns tre möbelsnickare — Manuel Nunes, Augusto Dias och José do Espírito Santo — som började bygga instrument på plats. Ukulelen är resultatet: kroppen och formatet kommer från macheten, stämningen från rajãon, och träet byttes ut mot hawaiisk koa.
Så mycket, och inte mer. Ukulelen är alltså inte ”en madeirisk machete som bytte namn”. Den är en hawaiisk instrumenttyp som två madeiriska instrument tillsammans gav upphov till, byggd av madeiriska hantverkare av lokalt trä. Skillnaden är liten men värd att ha rätt — och kopplingen till öns utvandringshistoria är hela poängen med den.
Var du hör folkmusik som inte är gjord för dig
Grundregeln: följ kyrkåret, inte evenemangskalendern för turister. Folkmusiken på Madeira lever i församlingarnas egna fester, arraiais och romarias, som hålls till helgondagar under sommaren och tidiga hösten. De annonseras lokalt, ofta bara med affischer på plats och i sociala medier, och de börjar sent på kvällen.
- Skördefesten i Estreito de Câmara de Lobos. Det etnografiska tåget under Festa do Vinho samlar folkloregrupper från hela ön, och de spelar för varandra lika mycket som för publiken.
- Festas de Nossa Senhora do Monte den 15 augusti. Öns största vallfärd, med musik, mat och folkliv i Monte hela natten. Se Madeira i augusti för hur det ligger i säsongen.
- Arraiais i byarna. Nästan varje socken har sin dag. Fråga på plats, eller titta efter flaggspel över gatan och ett upprest tält — då är det på gång inom några dagar. Räkna med poncha i pappmugg och musik till långt efter midnatt.
- Noite do Mercado den 23 december. Improviserade sånggrupper på gatan i Funchal natten igenom, utan scen och utan program.
Det du normalt hör på ett hotell eller under en organiserad folkloreafton är en förkortad version: kortare nummer, tydligare koreografi, mikrofoner. Ofta framförd av samma folkloregrupper som spelar i byarna, och ofta bra utförd — men klippt för en publik som ska hinna med efterrätten.
Vanliga frågor
Är bailinho en dans eller en sång?
Båda. Ordet betyder ”liten dans” och används både om dansformen och om den mest kända melodin, som är känd i hela Portugal och nästan fungerar som öns signaturmelodi. Frågar du efter ”bailinho” kan du alltså få vilket som helst av dem.
Är machete verkligen ukulelens förfader?
Ja, med en precisering. Ukulelen bygger på macheten till kropp och format, medan stämningen kommer från det femsträngade rajãon, och de första instrumenten byggdes på Hawaii 1879 av madeiriska emigranter. Att kalla macheten ukulelens förfader är alltså rätt, medan ”macheten är en ukulele” inte är det.
Var kan jag köpa en machete eller ett brinquinho?
Brinquinhos säljs i souvenirbutiker i Funchals centrum och på övervåningen i saluhallen, i kvalitet från leksak till hantverk. Instrument av spelbar kvalitet köps av byggare och i musikaffärer, inte i turistbutik. Fråga efter braguinha om ingen känner igen ordet machete.
Går det att se folkdans året runt?
Organiserade uppvisningar, ja, framför allt i Funchal och på de större hotellen. Den levande varianten är säsongsbunden och koncentrerad till sommaren och tidig höst, med undantag för julen och karnevalen.
Behöver jag kunna portugisiska för att ha behållning av en arraial?
Nej, men några ord hjälper, och du bör räkna med att du är den enda som inte hör hemma där. Det är också en av de bästa platserna att äta espetada grillad över glöd. Se portugisiska för resenärer.