Poncha är sockerrörsbrännvin, honung och nypressad citron, rört ihop för hand i ett litet glas. Den smakar som lemonad och är sprit. Det är hela artikeln i två meningar, men det är den andra som folk missar.
Drycken är Madeiras egen och finns överallt: i baren på hotellet, i kiosken vid busshållplatsen, på vandrarhemmet, i en trång taverna i Câmara de Lobos där det inte finns något annat på menyn. Nedan går vi igenom vad som faktiskt är i glaset, hur den blandas, vilka varianter som finns, var den är värd att dricka — och varför den slår så hårt.
Vad som är i glaset
Tre saker, och egentligen inte fler:
- Aguardente de cana — brännvin destillerat av färskpressad sockerrörssaft. Sedan drycken fick skyddad geografisk beteckning heter den formellt Rum da Madeira, och den är alltså jordbruksrom i samma familj som franska Antillernas rhum agricole, inte melassrom. EU:s spritregler kräver minst 37,5 volymprocent för rom. Madeirisk aguardente ligger ofta högre, och enstaka buteljeringar betydligt högre.
- Honung — bihonung, inte sockerrörsmelass. En del ställen använder sockerlag i stället, vilket ger en plattare och sötare dryck.
- Citrusjuice — pressad på plats. Ska du testa ett ställe är det här du ser skillnaden: en citron som halveras framför dig är ett gott tecken, en flaska juice ur kylskåpet är ett dåligt.
Enligt de regionala reglerna är rom från Madeira den enda obligatoriska ingrediensen i det som får kallas Poncha da Madeira. Frukten och honungen varierar med producenten och med säsongen.
Mexeloten — pinnen som gör jobbet
Blandningen rörs inte med sked utan med ett litet träredskap som ser ut som en visp huggen ur en enda pinne: ett skaft med en tjock, räfflad kula i änden. Det heter mexelote, ibland stavat mechelote eller mexilhote. I folkmun kallas det caralhinho, vilket är ett rejält oanständigt ord som ingen madeirier tvekar att säga högt i en bar med barn i rummet.
Skaftet rullas mellan handflatorna tills honungen har löst sig helt. Det tar längre tid än man tror — en halv minut eller mer — och det är den processen som gör drycken samlad i stället för skiktad. Får du ett glas där honungen ligger som en klump i botten är det slarvigt gjort. Rör om själv och drick sedan.
Varianterna
Två av dem är de gamla:
- Poncha pescador — fiskarponchan, med citron. Det är originalet, den syrligaste och den som lokalbefolkningen dricker.
- Poncha regional — med apelsin, ibland med både apelsin och citron. Mildare och sötare, och den vanligaste att bli serverad om ingen frågar dig.
Sedan kommer de nyare: maracuja, tangerin, ananas, guava, jordgubbe. Passionsfruktsversionen är den som flest turister fastnar för, och den är genuint god, men den döljer spriten ännu mer effektivt än citronversionen gör. Vill du veta vad du dricker, börja med pescador och gå vidare därifrån.
Nikita är något annat. Blandar du ihop dem hos bartendern får du fel dryck. Nikita är öl, vitt vin och ananasglass mixat till en slushliknande sak, och den hör också hemma i Câmara de Lobos. Den är svag där poncha är stark. Mer om öl, läsk och de andra lokala dryckerna under madeirisk mat.
Hur stark den är, utan omskrivningar
Ett ponchaglas är litet, ungefär som ett grogglas, och innehållet är till stor del brännvin. Sötman och syran tar bort nästan hela brännkänslan, så du märker inte alkoholen förrän en stund efteråt — och då märks tre glas som betydligt mer än tre glas vin.
Det praktiska problemet är att poncha nästan aldrig serveras ensam. Den kommer i rundor, den bjuds, och glasen är små nog att kännas oskyldiga. Det är också en dryck som ofta dricks på eftermiddagen, mitt i en dag med bil eller vandring inplanerad efteråt.
Två saker att ha bestämt i förväg. Kör du bil samma dag ska du inte dricka poncha alls. Vägarna är branta, smala och fulla av hårnålskurvor, kontrollerna är verkliga, och en enda poncha är inte ett litet glas. Se köra bil på Madeira och planera med buss eller taxi i stället. Och bestäm antalet innan första glaset, inte efter det andra.
Varifrån den kommer
Namnet kommer av engelskans punch, som i sin tur kommer från ett indiskt ord för fem — de fem beståndsdelarna i den ursprungliga bålen. Britterna hade en lång och tät närvaro på Madeira genom vinhandeln, och drycken tog sig in i öns kök den vägen.
Det som gjorde den madeirisk var råvaran. Sockerrör odlades här från 1400-talet, och när sockerekonomin gick under och vinet tog över blev sockerröret kvar som brännvin. Fiskarna i Câmara de Lobos tog poncha mot förkylning och mot kylan på nattfisket efter espada, och citronen i receptet var delvis medicin. Därav namnet pescador.
Kombinationen sockerrör och britter är förresten samma historia som ligger bakom madeiravinet, men resultatet blev två helt olika drycker: en som skeppades till London i fat och en som aldrig lämnade ön.
Var du dricker den
Câmara de Lobos har ryktet, och det är inte påhittat. Fiskehamnen är där poncha pescador hör hemma, och det finns små ställen runt hamnplanen där drycken görs framför dig och sortimentet är poncha, poncha och poncha. Det är trångt, det är högljutt och det tar tio minuter. Vi går igenom orten under Câmara de Lobos.
På norra sidan ligger sockerrörsbruken. Porto da Cruz har ett av de gamla bruken som fortfarande krossar rör och destillerar, och där kommer man närmare råvaran än i någon bar i staden.
I Funchal finns poncha i varje kvarter. Runt Zona Velha och i och kring saluhallen är det lätt att hitta, kvaliteten varierar, och priset är turistpris. Ett glas kostar mer i en bar med engelsk bildmeny än i en taverna i en bergsby. Prisbilden i stort tar vi upp under vad det kostar att äta ute.
Vanliga frågor
Hur stark är poncha egentligen?
Starkare än den smakar. Grunden är destillerad sprit, och den späds med honung och juice men inte med vatten eller is i den traditionella versionen. Räkna med att ett glas poncha motsvarar en drink, inte ett glas vin. Att den serveras i ett litet glas gör den inte svagare, bara snabbare att dricka.
Kan jag ta med poncha hem till Sverige?
Färdigblandad poncha säljs på flaska i mataffärer och på flygplatsen, och den fungerar som present. Den är dock inte samma sak som en nyrörd — den färska citronjuicen är hela poängen och den överlever inte buteljering särskilt väl. Vill du ha råvaran, köp en flaska aguardente de cana och en burk madeirisk honung, och rör hemma. Reglerna för hur mycket sprit du får ta med inom EU är generösa men inte obegränsade, och alkohol i handbagage har egna regler.
Kan jag beställa poncha utan alkohol?
Nej, inte som poncha. Utan aguardente är det citronhonungsvatten, och de flesta ställen kommer att titta konstigt på dig. Vill du ha något lokalt och alkoholfritt finns Brisa Maracujá, öns passionsfruktsläsk, som du får i vilken kiosk som helst.
Vad säger jag i baren?
Uma poncha, por favor räcker. Vill du ha originalet: uma poncha de limão eller uma poncha pescador. Vill du dela: uma jarra — en kanna, som ställs på bordet med glas till. Fler fraser som faktiskt hjälper finns under portugisiska för resenärer.
Vad äter man till?
Traditionellt inget alls, eller något salt vid sidan av: lapas, oliver, en bit bolo do caco med vitlökssmör. Poncha är inte en måltidsdryck utan något du tar stående, före maten eller i stället för efterrätt. Är du ute efter en riktig middag efteråt har vi gått igenom alternativen under restauranger i Funchal.