Zona Velha är den äldsta delen av Funchal: ett par kvarter med smala gränder öster om centrum, mellan saluhallen och fortet vid vattnet. Den korta versionen är att du går Rua de Santa Maria från ena änden till den andra, tittar på de målade dörrarna, och sedan bestämmer dig för om du vill äta där eller någon annanstans.
Kvarteret är Funchals mest fotograferade och samtidigt dess mest omdiskuterade. På trettio år har det gått från förfall och tomma hus till en gata där nästan varje port är ett konstverk och nästan varje bottenvåning är en restaurang. Båda delarna av den förändringen märks när du går där.
Var det ligger och hur du tar dig dit
Zona Velha ligger i den östra änden av Funchals centrum, nedanför Mercado dos Lavradores och ut mot havet. Gränsen är ungefär saluhallen i väster och Forte de São Tiago i öster; däremellan löper Rua de Santa Maria parallellt med kusten, ungefär en halv kilometer lång.
Från centrum går du dit på tio minuter till fots. Från kryssningskajen tar det en kvart längs strandpromenaden. Bor du längre västerut, i Lidoområdet, är det en dryg halvtimmes promenad eller en kort bussresa — stadsbussarna i Funchal går tätt längs kusten.
Ta inte bilen. Gränderna är enkelriktade, delvis avstängda för trafik, och de få gatuplatserna som finns är upptagna. Vill du ändå köra, ställ bilen i ett parkeringshus i centrum och gå sista biten; vi går igenom alternativen under parkering i Funchal.
Genväg: linbanans nedre station ligger i Zona Velhas östra ände, vid Campo Almirante Reis. Det gör kvarteret till en naturlig start- eller slutpunkt om du också ska upp till Monte — se linbanan i Funchal.
Dörrarna på Rua de Santa Maria
De målade dörrarna är ett konstprojekt som heter Arte de Portas Abertas och startade 2010. Idén var enkel: gatan stod halvtom, portarna till övergivna butiker och lägenheter ruttnade, och i stället för att renovera dem lät man konstnärer måla dem. Kommunen bidrog med färg och material. Ett par hundra dörrar har målats sedan dess, av allt från etablerade madeiriska konstnärer och arkitekter till gatukonstnärer och boende i kvarteret.
Resultatet är ojämnt, och det är en del av charmen. Vissa dörrar är genomarbetade målningar, andra är skämt, några är rena klotterytor. Motiven byts ut löpande — en dörr du sett på bild för tre år sedan finns kanske inte kvar, eftersom trä som står ute på Madeira inte håller för evigt och nya konstnärer får ta över.
Så går du gatan
Börja i västra änden, vid saluhallen, och gå österut mot fortet. Det tar tjugo minuter om du bara går, och en dryg timme om du faktiskt tittar. Titta uppåt också: många av husen har balkonger i smidesjärn och azulejos som är äldre än allt annat i kvarteret, och de fotograferas nästan aldrig.
Sidogränderna åt vänster leder brant uppåt och slutar vid kyrkan Santa Maria Maior i kvarterets övre ände, som är värd de fem minuterna. Åt höger kommer du ner till vattnet vid Praia de São Tiago, en liten klippstrand, och badanläggningen Barreirinha.
Fortet São Tiago
I gatans östra ände ligger Forte de São Tiago, den gula fästningen som stänger Funchals gamla försvarslinje åt öster. Arbetet pågick i början av 1600-talet och årtalet 1614 stod inhugget över den ursprungliga porten. Anledningen var kapare: Funchal plundrades på 1500-talet och staden byggde befästningar därefter.
Fortet har använts till nästan allt sedan dess — brittiska trupper, militärpolis, nödhärbärge efter översvämningen 1803 — och mellan 1992 och 2015 rymde det Funchals museum för samtidskonst. Därefter har byggnaden varit under ombyggnad till ett arkeologiskt museum, och den har periodvis hållit stängt.
Kontrollera innan du går dit. Fortets status har ändrats flera gånger de senaste åren och det har stått som tillfälligt stängt. Kolla aktuella öppettider och entrépriser hos regionens kulturdirektorat, cultura.madeira.gov.pt, samma vecka som du reser. Utsidan och murarna kan du se ändå.
Restaurangerna — och baksidan av dem
Nästan varje bottenvåning på Rua de Santa Maria är i dag en restaurang, och på kvällarna ställs borden ut så att gatan blir en enda lång uteservering. Det är trevligt. Det är också ett av de ställen på Madeira där du blir mest bearbetad.
Så här går det till: du blir stoppad av en värvare med en meny i handen, ibland flera på tjugo meter. Menyn finns på sex språk med bilder på maten. Det är en tillförlitlig varningssignal — ett ställe som lever på förbipasserande behöver inte återkommande gäster, och maten är därefter. Priserna är inte orimliga, men du får sällan bättre espada här än i ett vanligt kvarter tio minuter bort.
Det betyder inte att allt är dåligt. Det finns riktiga kök i Zona Velha, ofta i sidogränderna snarare än på huvudstråket, och några av dem är bland de bättre i staden. Regeln är den vanliga: gå dit ingen försöker locka in dig, och läs menyn på portugisiska först. Vi går igenom stället för ställe under restauranger i Funchal, och vad en måltid faktiskt kostar under vad det kostar att äta ute.
När det är minst folk
Före klockan tio på förmiddagen har du gatan nästan för dig själv. Då är restaurangerna stängda, borden inte utställda, och alla dörrar syns — vilket de inte gör på kvällen när halva gatan är skymd av stolar och menytavlor. Vill du fotografera dörrarna är morgonen den enda vettiga tiden.
Värst är sen eftermiddag på en dag när flera kryssningsfartyg ligger inne, och kvällarna i juli och augusti. Söndagar är lugnare på förmiddagen eftersom saluhallen då drar mindre folk till området.
Vanliga frågor
Hur lång tid behöver jag i Zona Velha?
En timme räcker för att gå gatan och titta på dörrarna. Två till tre timmar om du också går in i fortet, badar vid Barreirinha eller äter. Många lägger det som ett block på förmiddagen och fortsätter därifrån — se hur vi lägger upp en dag i Funchal.
Är Zona Velha säkert på kvällen?
Ja. Funchal är en lugn stad och gamla stan är välbelyst och full av folk på kvällarna. Det du ska räkna med är fickstölder i trängseln och gatstenar som är hala när det regnat, inget värre. Mer om detta under säkerhet på Madeira.
Kan man gå med rullstol eller barnvagn?
Delvis. Rua de Santa Maria själv är plan och gångbar, men beläggningen är rundade kullerstenar som skakar rejält, och sidogränderna uppåt är branta med trappor. Med barnvagn går huvudstråket bra; med rullstol är det obekvämt men möjligt.
Är det värt att bo i gamla stan?
Det beror på hur du sover. Läget är oslagbart för den som vill gå överallt, men ljudet från uteserveringarna håller på till sent, och gränderna är smala nog att bära ljudet uppåt. Vi jämför stadsdelarna under bo i Funchal.