Praça do Município är Funchals rådhustorg och ett av få torg i staden där inga bilar kommer in. Tre sidor är stängda av byggnader — stadshuset, jesuitkyrkan och det gamla biskopspalatset — och den fjärde av ett mosaikgolv i svart basalt och vit kalksten som är värt att titta ner på.
Torget tar tio minuter att gå runt och en timme att faktiskt använda. Det ligger ett kvarter ovanför Avenida Arriaga och två kvarter från katedralen, och de flesta passerar det utan att stanna. Det är ett misstag, för här ligger tre av stadens fem mest sevärda interiörer inom trettio meter från varandra.
Golvet
Mönstret i marken är calçada portuguesa, den portugisiska mosaikstenläggningen, i ett snäckmotiv som lades på 1940-talet. Upphovsmannen var landskapsarkitekten Francisco Caldeira Cabral — samme man som gjorde den första kända ritningen till Parque de Santa Catarina. Det svarta är lokal basalt. Det vita är kalksten som fick skeppas in från fastlandet, eftersom Madeira är en vulkanö och inte har någon egen.
Samma snäckmotiv finns i rullad basaltsten på det lilla torget vid Capela de Santo António da Mouraria, intill regionparlamentet nere vid vattnet. Det är värt en jämförelse: samma idé, helt annat material, helt annan verkan. Kommunen påpekar att snäckans storlek verkar ha bestämts av hur långt stenläggaren nådde med armen utan att flytta sig.
Stenen blir hal. Kalkstenen poleras av fötter och blir glashal så fort det regnar, och torget lutar svagt. Gå långsamt, och håll ut armen åt någon som har svårt att gå — vi går igenom underlagen i staden under tillgänglighet på Madeira.
Stadshuset var en herrgård
Byggnaden med klocktornet i torgets norra hörn är inte byggd som stadshus. Den uppfördes 1758 åt familjen Conde de Carvalhal, en av öns rikaste, och var deras bostad till 1820. Därefter övertogs den av det engelska vinexportföretaget Blackburns & Company. Funchals kommun hyrde in sig 1868 och tog över huset helt 1883. Det utseende du ser i dag är från 1940, när borgmästaren Fernão de Ornelas lät bygga om det grundligt.
Entrén och innergården är öppna måndag till fredag 09.00–17.30, och det kostar ingenting att gå in. Innergården med sin fontän och sina azulejos är det som de flesta ser, och den räcker gott — läs mer om kaklet under azulejos och madeirisk arkitektur.
Vill du längre in ordnar kommunens turistavdelning guidade visningar på portugisiska och engelska, normalt tisdag förmiddag och torsdag eftermiddag. Då kommer du in i Salão Nobre med porträtten av Portugals sista kungar och takmålningen som den madeiriske konstnären Alfredo Miguéis gjorde 1940, tillsammans med hans "Alegoria das 7 Profissões". Visningen slutar i tornet på sjätte våningen, som har en av de bästa utsikterna över staden utan att du behöver ta dig upp i backarna.
Gratis utsikt, få som vet om den. Tornrundan ingår i den guidade visningen av stadshuset och kostar inget. Boka via kommunen i förväg — antalet platser är litet och visningarna ställs in vid officiella arrangemang på torget.
Igreja do Colégio
Kyrkan på torgets västra sida ser sträng och sluten ut utifrån, med fyra helgonfigurer i fasadens nischer och nästan ingen utsmyckning i övrigt. Innanför dörren är det tvärtom: förgyllt snidat trä från 1600-talet, azulejospaneler och en orgel. Kontrasten är själva poängen med huset, och den är sannolikt den största överraskningen i Funchals centrum. Vi går igenom kyrkan för sig under Igreja do Colégio.
Kollegiebyggnaden bakom kyrkan, med fasad mot Rua dos Ferreiros, är i dag Universidade da Madeiras rektorat. Delar av möblemanget kommer från Quinta do Monte, där Österrikes siste kejsare Karl I dog 1922.
Museu de Arte Sacra
Byggnaden på torgets östra sida är stadens gamla biskopspalats, och i den ligger museet för sakral konst med ingång från Rua do Bispo. Samlingen sträcker sig från slutet av 1400-talet till 1800-talet, och det som gör den ovanlig är den flamländska avdelningen: målningar och skulpturer som köptes in när Madeiras sockerhandel var som rikast och betalades med socker. Panelerna är stora — betydligt större än vad europeiska museer normalt har — och skulpturerna kommer främst från Mechelen och Antwerpen. Bland silvret finns korset som kung Manuel I skänkte till katedralen.
Entrén kostar pengar och museet är stängt vissa vardagar; kontrollera hos museet innan du går dit. Varför just flamländsk konst hamnade här förklaras under sockerepoken på Madeira, och de andra museerna i staden går vi igenom under museerna i Funchal.
Torget under året
Praça do Município används till mer än att vara vackert. Julkrubban ställs upp här i december, delar av karnevalen spiller över hit från avenyn, och kommunen håller konserter och utställningar på torget under sommaren. Under stora arrangemang byggs scener som täcker halva mosaikgolvet, och stadshuset kan då vara stängt för besök.
Vanliga frågor
Vad kostar det att besöka Praça do Município?
Torget är gratis. Stadshuset är gratis, både innergården och den guidade visningen. Kyrkan tar inte entré för själva kyrkorummet. Museet för sakral konst och tornbesöket i kyrkan kostar pengar. Du kan alltså få ut det mesta av torget utan att betala något.
Hur lång tid behöver jag?
Tjugo minuter för torget och stadshusets innergård. En och en halv timme om du också går in i kyrkan och museet. Det passar bra som första eller sista block på en stadsdag — se hur vi lägger upp en dag i Funchal.
Går det att komma hit i regn?
Ja, och det är faktiskt ett bra regnval, eftersom tre av de fyra sakerna du kommer för ligger inomhus inom trettio meter. Håll bara koll på stenen, som blir hal. Fler idéer finns under Funchal när det regnar.
Är torget verkligen bilfritt?
Ja. Tjänstebilar och leveranser kommer in i kanterna, men själva torgytan är stängd för trafik, och det är en av få platser i centrum där du kan släppa barnens hand. Vägen hit går enklast till fots från gamla stan eller avenyn — se rundan under Funchal till fots.