Madeirisk portugisiska är svår även för portugiser. Den talas fort, den drar ihop ändelserna och den gör om vokaler på ett sätt som gör att fastlandsbor ibland ber om en upprepning. Kan du lite portugisiska sedan tidigare kommer du att förstå mindre här än du gjorde i Lissabon — och det är inte ditt fel.
Det här är ingen språkkurs. Det är en förklaring till varför det låter som det gör, vad de vanligaste dragen är, och vilka ord som är värda att känna igen — särskilt de som står på skyltarna. Fraserna du faktiskt behöver finns under portugisiska för resenärer.
Vad det är för slags dialekt
Madeiriskan räknas till português insular, ödialekterna, och står närmast azoriskan. Den har också drag gemensamma med södra Portugals dialekter och, mer överraskande, med nordöstra Brasilien — vilket hänger ihop med varifrån de tidiga bosättarna kom och vart de sedan reste.
Det som gör den ovanlig är variationen inom ön. Terrängen har hållit dalgångarna åtskilda i århundraden: mellan två byar kunde det ligga en ravin och en halvdags vandring, och de smala vägarna kom sent. Resultatet är att uttalet skiljer sig märkbart inte bara mellan Madeira och Porto Santo, utan mellan orter på samma ö. Äldre talare på nordsidan låter inte som yngre talare i Funchal.
De drag som hörs mest
Palataliseringen av l efter i. Det tydligaste kännetecknet. Ett l som står efter ett i uttalas som lh, alltså som ett mjukt lj-ljud. Família blir famílhia, vila blir vilha, aquilo blir aquilho, Filipe blir Filhipe. Har du hört det en gång hör du det överallt.
Diftongeringen. Betonade vokaler bryts upp i två. Det gäller framför allt betonat i, som glider till något tvåstavigt, men också andra vokaler: olho kan låta som uôlho och formiga som formúiga. Det är det här som gör att ett ord du känner igen i skrift blir obegripligt i tal.
Ändelserna. Slutvokalen i infinitiv bevaras och hörs — fazer uttalas fazêre. Åt andra hållet byts slutljudet o ofta mot ett e: osso blir osse, macaco blir macaque. Och pluraländelserna -os och -as dras ihop mot ui och ai.
Tempot. Ovanpå allt detta talas madeiriskan fort och med kraftig reduktion av obetonade vokaler, precis som europeisk portugisiska i allmänhet fast mer. Det är kombinationen av snabbhet och omgjorda vokaler som gör att fastlandsportugiser skämtar om att de behöver undertexter.
Det är en dialekt, inte ett eget språk. Grammatiken är standardportugisiska och allt skrivs likadant. Skillnaden ligger i uttal, tempo och en del ordförråd, ungefär som avståndet mellan skånska och rikssvenska — hörbart, ibland svårbegripligt, men inte en annan grammatik.
Orden på skyltarna
Det här är den mest användbara delen av madeirisk vokabulär, för den står på varje vägskylt och varje karta. Landskapsorden är delvis gemensamma med resten av Portugal, men de används här på ett sätt som gör dem läsbara som terrängbeskrivning.
- Levada — vattenränna. Öns signum, från 1400-talet och framåt.
- Fajã — landremsa vid havet, bildad av ett ras eller en lavaström. Se fajãs på Madeira.
- Achada — flack yta på höjd. Lombo — rygg, ås. Pico — topp.
- Boca — pass mellan två toppar, som i Boca da Corrida och Encumeada.
- Curral — fålla, inhägnad, som i Curral das Freiras.
- Paul — sankmark, som i Paul da Serra. Ribeira — bäckravin.
- Poios — de terrasser i sten som odlingen ligger på.
- Vereda — stig, till skillnad från en levadastig.
En del ortnamn är rena beskrivningar av vad som fanns där: Seixal av seixo, rullsten, och Caniço av vassen som växte i bäckdalarna. När du väl ser mönstret läser du kartan som en text. Mer om hur landskapet hänger ihop finns under Madeiras geografi.
Lånorden
Två vågor har satt spår. Den ena är den brittiska: vinhandelshusen och kurgästerna gjorde engelska till ett andra handelsspråk i Funchal i mer än ett sekel, och prägeln syns fortfarande — se britterna på Madeira.
Den andra är utvandringens. Tiotusentals madeirier reste till Venezuela, Sydafrika och Brasilien från 1940-talet och framåt, och många kom tillbaka. Återvändarnas portugisiska bär med sig spanska och engelska vändningar, och i vissa familjer talas en blandning som fastlandsportugiser inte alltid känner igen som portugisiska. Historien bakom finns under emigrationen från Madeira.
Vad det betyder för dig
Inte särskilt mycket, ärligt talat. Portugiser anpassar sig när de talar med utlänningar, och i turistlägen talas långsammare portugisiska och ofta engelska. Där det märks är i byarna, i en affär eller när två lokalbor talar med varandra bredvid dig — och då är det ingen mening att försöka hänga med.
Två saker hjälper. Fråga pode repetir, mais devagar? — kan du upprepa, långsammare? Och lyssna efter lh-ljudet, för när du hört det ett par gånger börjar orden falla på plats. Hur du i övrigt förväntas uppträda står under seder och etikett på Madeira.
Vanliga frågor
Förstår portugiser från fastlandet madeirisk dialekt?
I regel ja, men de får anstränga sig, och äldre talare från avlägsna byar kan vara svåra även för dem. Det är ett stående skämt i portugisisk tv, ungefär som norrländska eller skånska i svensk. Yngre madeirier i Funchal talar en betydligt mer utjämnad portugisiska.
Låter Porto Santo annorlunda?
Ja, och det märks trots att öarna ligger nära varandra. Porto Santo har varit befolkningsmässigt litet och isolerat, och uttalet har utvecklats för sig. Skillnaderna är hörbara för lokalbefolkningen och osynliga för en besökare.
Kan jag använda brasiliansk portugisiska här?
Du blir förstådd, men du förstår sämre. Skillnaden i uttal mellan brasiliansk och europeisk portugisiska är stor, och madeiriskan ligger längre bort från brasilianskan i tempo och vokalreduktion. Har du läst brasilianska, räkna med att lyssningen är svårare än talet.
Finns det madeiriska ord för mat som inte används på fastlandet?
Ja, och de är de mest användbara. Bolo do caco, espetada, poncha, milho frito, lapas och bolo de mel är madeiriska begrepp som du möter på varje meny här och sällan någon annanstans. Vad de betyder står under bolo do caco och i resten av matavdelningen.