Madeirierna är artiga på ett sätt som är lite mer formellt än vi är vana vid, och samtidigt varmare. Du kommer inte i onåd för att du gör fel, men fyra eller fem enkla vanor gör att du behandlas som en gäst i stället för som en turist. Den viktigaste av dem tar två sekunder: hälsa när du kliver in.
Det här är inte en lista över tabun. Det handlar mest om tonläge, tilltal och när du förväntas säga något — och om ett par situationer, som kön och trafiken, där missförstånd faktiskt får konsekvenser.
Hälsningen är obligatorisk
Du säger bom dia fram till lunch, boa tarde på eftermiddagen och boa noite från skymningen. Det gör du när du kliver in i en butik, en bar, en hiss, en väntrumsdörr eller ett kupéutrymme, oavsett om någon tittar upp eller inte. Att gå in i en liten affär och börja titta på varorna utan att säga något uppfattas som ohyfsat, ungefär som att inte hälsa på någon i en hall hemma.
Samma sak gäller på en vandringsled. Möter du någon på en levada säger båda bom dia, och det gör alla — även på de välbesökta lederna. Fler fraser som faktiskt används finns under portugisiska för resenärer.
Vid presentation: handslag mellan män, två kindpussar mellan kvinnor och mellan kvinna och man, med start på gästens vänstra sida. Kindpussarna är luftpussar. I en yrkessituation — läkare, tjänsteman, hantverkare — räcker handslag.
Tilltal och tonläge
Portugisiskan har fler nivåer av artighet än svenskan. Det säkra valet mot någon du inte känner är o senhor eller a senhora i stället för "du". Mot äldre personer används ofta förnamnet med titel — senhor António, dona Maria — och det är varmt, inte stelt.
Faz favor eller por favor lägger du till på i stort sett allt. Com licença säger du när du tränger dig förbi eller avbryter. Obrigado om du är man, obrigada om du är kvinna — böjningen följer den som tackar, inte den som tackas, och det är den vanligaste svenska missen.
Röstläget är lägre än i Sverige. Hög samtalston på en restaurang eller i en buss märks, och det gäller särskilt på söndagsförmiddagar och i mindre byar. Öns egen språkliga särart tar vi upp under Madeiras dialekt.
Kyrkor
Kyrkorna på Madeira är i bruk, inte museer, och en gudstjänst kan pågå när du kliver in. Täck axlar och knän, ta av dig kepsen, sänk rösten och fotografera inte under mässan. I katedralen i Funchal är entrén fri och det rör sig folk hela dagen, men samma regler gäller.
Under de stora religiösa festerna är gränsen mellan gudstjänst och folkfest flytande. Processionen är allvar, tältet med espetada bredvid är det inte. Följ vad de runt omkring gör.
På restaurang
Brödet, oliverna och smöret som kommer in utan att du beställt dem heter couvert och kostar pengar. Du får skicka tillbaka det, och det är inte oartigt — säg bara não, obrigado. Vad de olika posterna kostar står under vad det kostar att äta ute.
Notan kommer inte förrän du ber om den, och det är ingen antydan att du får sitta. Att dela notan i sex delar går ofta men uppskattas sällan; vanligare är att en betalar och de andra gör upp efteråt. Dricks är inte obligatoriskt och lämnas oftast kontant — nivåerna går vi igenom under dricks, kort och kontanter.
Middagen äts sent, från åtta och framåt. Kommer du klockan sex står du utanför en låst dörr. Kaffe efter maten dricks stående i baren lika ofta som sittande, och en bica är en espresso — se kaffe och kaféer.
Poncha bjuds ofta och är starkare än den smakar. Sockerrörsbrännvin, honung och citron smakar inte alkohol, och den serveras i ett litet glas som ser oskyldigt ut. Att tacka nej till andra glaset är fullt normalt. Se poncha.
Kön som inte ser ut som köer
På apotek, post, bank, myndighet och i en del butiker tar du en nummerlapp, en senha, ur en automat innanför dörren. Gör du inte det står du och väntar medan andra går före, utan att någon säger något. Titta efter automaten först av allt.
Där det inte finns nummerlapp gäller en muntlig kö: du frågar quem é o último? — vem är sist? — och håller koll på den personen. Det ser rörigt ut men fungerar. På saluhallen gäller ingendera; där gäller ögonkontakt, och där gäller också att fråga vad något kostar innan du tar emot en smakbit.
Trafiken
Körstilen är lugnare än på fastlandet men vägarna är smalare. Tre vanor är värda att känna till.
På en smal, brant väg där två bilar inte kan mötas backar den som är på väg nedför. Det är också vad portugisisk trafiklag säger, och det är praktiskt: den som kör uppför har sämre möjlighet att starta om. Räkna med att behöva backa tio meter till en ficka, och öva backstart en gång på ett lugnt ställe första dagen.
En kort blinkning med helljus mot mötande betyder oftast "kör du" och inte en varning. Och parkering på trottoaren och i kurvor är utbrett — det gör det inte lagligt, men det förklarar varför du inte kommer fram. Resten står under köra bil på Madeira.
Tid, klädsel och foto
Till middag hemma hos någon kommer du en kvart sent. Till en bordsbokning, en guidad tur eller en båtavgång kommer du i tid, och till en vandringsbokning kommer du inom ditt tidsfönster. Klädseln är vardaglig men inte slarvig; badkläder hör till stranden och ingen annanstans, och shorts i en kyrka är fel även när det är trettio grader.
Fotografera inte människor på nära håll utan att fråga, särskilt inte äldre i byarna eller försäljare i saluhallen. En fråga och ett leende räcker nästan alltid, och svaret är oftast ja.
Vanliga frågor
Talar folk engelska på Madeira?
I Funchal, i turistlägena och bland yngre: ja, ofta bra. I byarna, hos äldre och i vardagsbutiker: ofta inte. Tyska hörs på hotellen efter årtionden av tyska gäster. Några portugisiska fraser bär längre här än de gör på fastlandets storstäder — se Madeira första gången.
Är det oartigt att inte lämna dricks?
Nej. Dricks är en uppskattning, inte en del av lönen som i USA. Att runda uppåt eller lämna några euro efter en bra middag är normalt, att lämna tjugo procent är det inte.
Hur formell ska jag vara?
Mer formell än hemma i tilltalet, mindre formell i klädseln. Säg o senhor och a senhora tills någon säger något annat, och oroa dig inte för att göra fel — att du försöker på portugisiska väger tyngre än att du får böjningen rätt.
Finns det något som verkligen upprör?
Att gå runt en avspärrning på en stängd vandringsled, att ta med sig sten eller sand från en strand, och att köra mot enkelriktat i Funchals gränder. Det första är dessutom farligt — se säkerhet på lederna.