Kranvattnet på Madeira går att dricka. Över hela ön, i alla orter, direkt ur kranen. Du behöver inte köpa flaskvatten här av säkerhetsskäl — bara om du vill. Det enda vatten du aldrig ska dricka är det som rinner i en levada.
Den här sidan reder ut var vattnet kommer ifrån, var det smakar bäst, när det ändå finns skäl att köpa flaska och varför levadavattnet är en helt annan sak än det som kommer ur kranen på hotellrummet.
Var vattnet kommer ifrån
Madeira är ovanligt välförsett med vatten. Nordsidan och höjderna får rikligt med nederbörd, och lagerskogen fungerar som en svamp som håller kvar regnet och kammar dessutom fukt ur dimman. Vattnet tas upp i bergsgallerier och borrhål, förs ner genom systemet av rännor och renas i vattenverk runt om på ön innan det går ut på nätet.
Ansvaret är delat. Regionens vattenbolag ARM — Águas e Resíduos da Madeira — sköter huvudledningarna i nio av elva kommuner och levererar dessutom ända fram till kranen i Câmara de Lobos, Machico, Ribeira Brava, Santana och Porto Santo. Övriga kommuner, Funchal inräknat, driver sitt eget distributionsnät. Kvaliteten kontrolleras av regionens vattenlaboratorium, som publicerar resultaten löpande.
Vattnet är en del av öns historia, inte bara dess infrastruktur. Levadorna byggdes från 1400-talet för att flytta regnet från det blöta norr till de soliga sockerodlingarna i söder — omkring 2 150 kilometer ränna, huggen för hand. Bakgrunden finns under lagerskogen och i vår genomgång av vandring på Madeira.
Smakar det olika beroende på var du är?
Ja, märkbart. Vatten från bergsgallerier i inlandet är mjukt och nästan smaklöst. I Funchal och längs sydkusten är kloreringen tydligare, särskilt sent på sommaren när trycket på systemet är högst. En del hotellrum har vatten som smakar simhall första sekunden ur kranen och blir neutralt när du låtit det rinna en stund.
Kallt vatten smakar alltid bättre än ljummet. En karaff i kylskåpet över natten löser det mesta av klorsmaken, eftersom kloret vädras bort av sig självt. Bor du i en lägenhet är det den billigaste lösningen som finns.
Upp i bergen finns källor som byborna hämtar vatten ur, ofta med en skylt och en kö av dunkar. De är lokalt kända och används dagligen, men de ingår inte i det kontrollerade nätet. Vill du prova, gör som lokalborna och håll dig till de källor som uppenbart är i bruk.
När det ändå är rimligt att köpa flaska
Tre situationer, och de handlar inte om säkerhet.
- På vandring. Du behöver bära vattnet ändå, och det finns ingen påfyllning längs lederna. Räkna med minst en och en halv liter per person och en halvdag, mer på de skugglösa sträckorna. Se utrustning för vandring.
- Om du är känslig i magen. Vattnet är tjänligt, men mineralsammansättningen är en annan än hemma och det räcker för att vissa ska reagera de första dagarna. Det är inte samma sak som otjänligt vatten.
- Om du vill ha kolsyrat. Água com gás finns överallt. Öns eget bordsvatten säljs under flera märken, och de lokala läskerna hittar du under Nikita, Brisa och Coral.
På restaurang serveras sällan kranvatten självmant. Du kan be om det — água da torneira — men det är ovanligt, och på många ställen blir svaret en flaska ändå. Vad notan brukar landa på står under vad det kostar att äta ute.
Drick aldrig ur en levada
Det här är den enda regeln på sidan som är absolut. Vattnet i en levada är obehandlat ytvatten. Det har runnit i en öppen ränna genom skog och över odlingsmark, det passerar betesmarker och trädgårdar, och det tar upp allt som spolas i på vägen — gödsel, djurspillning, växtskyddsmedel, döda djur. Rännan är en bevattningskanal i drift, inte en bäck.
Att vattnet ser kristallklart ut betyder ingenting. Kall, snabbt strömmande vatten kan bära bakterier och parasiter utan att bli grumligt. Det gäller också de källor och vattenfall som lederna passerar, till exempel vid 25 Fontes — vackert, men inte drickbart. Fyll flaskan innan du går, inte under vägen.
Samma sak gäller att bada i levadan eller dricka vatten som samlats i en pool under ett fall. Att blöta ner nacken när det är varmt gör ingen skada. Att svälja gör det. Mer om vad som faktiskt går fel på lederna står under säkerhet på vandringslederna.
Porto Santo: allt vatten kommer ur havet
Grannön har varken berg som fångar regn eller lagerskog som håller kvar det. Sedan 1980 kommer allt dricksvatten på Porto Santo från en avsaltningsanläggning intill hamnen, som pressar havsvatten genom membran med omvänd osmos. Det var en av världens första anläggningar av sitt slag.
Vattnet är fullt drickbart och kontrolleras på samma sätt som på Madeira. Smaken är däremot flackare — avsaltat vatten saknar de mineraler som ger bergsvatten karaktär, och en del tycker det smakar tomt. Var sparsam: varje kubikmeter kostar el, och sommaren är ansträngd. Duscha kort och låt inte kranen stå.
Vanliga frågor
Kan jag borsta tänderna i kranvattnet?
Ja, utan reservation. Kranvattnet är godkänt som dricksvatten i hela regionen, och det finns ingen anledning att använda flaskvatten till tandborstning, matlagning eller att skölja grönsaker.
Går det att fylla på vattenflaskan i Funchal?
Det finns offentliga dricksfontäner i parker och längs promenaden, men de är utspridda och inte alltid i drift. Enklaste lösningen är att fylla på där du bor innan du går ut. Kaféer fyller ofta på om du köper något — mer om kafélivet under kaffe och fika.
Blir vattnet avstängt ibland?
Ja, planerade avbrott förekommer vid ledningsarbeten, och de aviseras lokalt några dagar i förväg. I byarna på nordkusten kan kraftigt regn tillfälligt grumla vattnet, och då går det ut en uppmaning att koka. Det är sällsynt, men följ den om den kommer.
Är det värt att ta med reningstabletter?
Nej. Det finns ingen situation på en normal Madeiraresa där du behöver rena vatten själv. Reningsfilter är till för flerdagarsturer i obanad terräng, och något sådant finns inte här — allt du går på når du från en väg samma dag. Vad du faktiskt bör ha i ryggsäcken tar vi under tjugo saker att veta före första resan.