Vila Baleira är Porto Santos enda stad, och den är liten på ett sätt som är svårt att ta in innan du står där. Ett triangelformat torg med palmer och gamla drakblodsträd, en vitkalkad kyrka, ett museum i huset som förknippas med Christoffer Columbus, ett tjugotal restauranger och kaféer, och sedan slutar det. Hela ortens utbud ryms på några kvarter.
Det är också hela öns utbud. Porto Santo har ungefär fem tusen invånare, en kommun och en enda ort värd namnet, och allt som inte är strand, torr slätt eller berg ligger här. Bank, apotek, hälsocentral, mataffär, cykeluthyrning, bussar — samma tvåhundra meter. Kommer du från Funchals gamla stan och väntar dig något liknande i mindre format blir du besviken. Vila Baleira är inte en mindre version av Funchal. Det är en småstad som råkar ha en av Atlantens bästa stränder framför sig.
Torget, trädet och kyrkan
Stadens mitt heter Largo do Pelourinho, efter skampålen som en gång stod där. Trots namnet är det ingen fyrkant utan en triangel, med en liten trädgård i mitten: palmer, bougainvillea och ett par gamla dragoeiros, drakblodsträd. Det är den arten som ger den röda kådan som förr användes till färg, fernissa på stränginstrument och medicin, och den är inhemsk i ögruppen. Träden är stadens självklara mötesplats och den enda riktiga skuggan i centrum.
Runt torget ligger det gamla rådhuset, delvis från 1500-talet, det nya kommunhuset och kongresscentret. Och kyrkan, Nossa Senhora da Piedade, som är öns moderkyrka. Den står där Porto Santos första kapell restes under de första decennierna efter bosättningen, någon gång mellan 1420 och 1440-talet. Korsarer brände byggnaden på 1600-talet — Porto Santo var lågt, flackt och omöjligt att försvara — och den byggdes upp igen efteråt. Ett gotiskt sidokapell på södra sidan är kvar från den äldre kyrkan. Gå in. Det tar fem minuter och det är svalt.
Ett kvarter bort, på Rua Cristóvão Colombo, ligger Misericórdiakapellet från 1500-talet: manieristiskt, litet och ofta stängt.
Casa Colombo — och vad som faktiskt är belagt
Det mest besökta huset i Vila Baleira är Casa Colombo, museet i det hus som traditionen utpekar som Christoffer Columbus bostad på ön. Det ligger på Travessa da Sacristia, precis bakom kyrkan, och har varit museum sedan 1989. Byggnaden i sin nuvarande form är från 1500-talet med ombyggnader på 1700- och 1800-talen, men i en av väggarna sitter en stenmur med två gotiska spetsbågsfönster som är äldre än så.
Så här ser skiljelinjen ut mellan det som är dokumenterat och det som är tradition. Belagt är att Columbus gifte sig med Filipa Moniz Perestrelo omkring 1479, och att hennes far Bartolomeu Perestrelo var Porto Santos förste kapitandonatär — öns guvernör, med kungligt uppdrag att bebygga och styra den. Belagt är också att Columbus hade förbindelser med ögruppen under sina portugisiska år, och att han gick in till öarna 1498 på väg mot Amerika för tredje gången.
Mindre säkert är det mesta av resten. Att paret bodde en tid på Porto Santo och att sonen Diogo föddes här återges av många källor men är inte otvetydigt fastslaget, och var vigseln ägde rum är omtvistat: en del uppgifter placerar den i Vila Baleira, andra i Lissabon, där Filipa vistades i ett kloster när de träffades. Att just det här huset var hans är en lokal tradition, inte ett bevisat faktum. Museet berättar historien som en berättelse om Columbus och om den portugisiska och spanska expansionen i stort, vilket är ett hederligt sätt att lösa problemet.
Öppettiderna är svårare än de borde vara. De uppgifter vi hittat om museets öppettider motsäger varandra på veckodagarna, och vi anger därför inga tider här. Kontrollera på plats eller hos Visit Madeira — visitmadeira.com — innan du planerar dagen kring besöket. Museet ligger ändå tvärs över gatan från allt annat.
Gatorna och restaurangerna
Från torget löper ett litet rutnät av gator ner mot havet. De är vitkalkade, låga och nästan alltid tomma mitt på dagen. Här ligger stadens matställen: grillrestauranger, ett par fiskkrogar, kaféer med bord ute och de oundvikliga barerna med utsikt över sanden. Utbudet är begränsat men ärligt. Du får espada, du får lapas, du får grillat kött, och du får bolo do caco till nästan allt. En poncha serveras på samma sätt som på Madeira och är precis lika stark.
Prisnivån ligger något högre än på huvudön, eftersom nästan varje vara fraktas över med båt. Skillnaden är inte dramatisk men den finns, och den märks tydligast på mat i butik. Jämför med matpriserna på Madeira när du budgeterar.
Lär dig tre ord portugisiska. Engelskan är sämre här än i Funchal, särskilt utanför hotellen och utanför säsong. Bom dia, obrigado och a conta, se faz favor tar dig längre än du tror — se portugisiska för resenärer.
Ner till stranden och ut på piren
Från torget till sanden är det några minuters promenad rakt söderut, längs Rua Dr. Nuno Silvestre Teixeira och ner. Du passerar några butiker, ett par barer och sedan är du på stranden, i dess nordöstra ände, där all service ligger samlad: duschar, toaletter, uthyrning av solstolar, badvakt under säsong.
Rakt ut i vattnet går den långa träpiren. Den är stadens kvällspromenad. Folk går ut, vänder, går tillbaka; fiskare står med spö i änden; ungdomar hoppar i från kanterna när sjön tillåter. Från piren ser du hela strandbågen västerut och Ilhéu de Cima i öster. Vid solnedgången står halva Vila Baleira där.
Färjehamnen ligger inte här utan några kilometer sydväst om staden, och dit måste du ta buss eller taxi — läs mer under färjan till Porto Santo.
Hur lugnt är det?
Lugnt, även i högsäsong. Det här är den egenskap folk kommer tillbaka för, och den överlever sommaren. I juli och augusti fylls staden av portugisiska familjer från fastlandet och av madeirabor på semester, restaurangerna får kö och det blir liv på torget om kvällarna. Men det är fortfarande en ort med några tusen invånare. Det finns ingen trängsel i den mening en svensk lägger i ordet, ingen turistgata med utropare, ingen nattklubbsrad.
Utanför säsong går det åt andra hållet. Från november till mars är många restauranger stängda, en del hotell också, och kvällarna i Vila Baleira är mycket tysta. Det är underbart om det är det du vill ha och tråkigt om det inte är det. Vad det betyder för var du ska bo står under boende på Porto Santo.
Vanliga frågor
Räcker en halvdag i Vila Baleira?
Ja, med marginal. Torget, kyrkan, Casa Colombo, ett varv i gatunätet och en promenad ut på piren tar en dryg timme i lugnt tempo, och lägger du till lunch är du klar på en halvdag. Kommer du över med dagsturen är just det upplägget det som fungerar bäst: stan på förmiddagen, sanden på eftermiddagen.
Behöver jag bil för att bo i Vila Baleira?
Nej. Från staden når du stranden till fots, och resten av ön med cykel, elmoped, buss eller taxi. Bil är bekvämt om ni är fler än två och vill se öns bergstoppar och utsiktspunkter på en dag, men det är inte nödvändigt. Ön är fyrtiotvå kvadratkilometer stor.
Är det bättre att bo i stan eller vid stranden?
I stan får du restauranger, affärer och kvällsliv inom gångavstånd, och några minuter till sanden. Vid stranden längre västerut får du tystnad, mer utrymme och en resa varje gång du vill äta någon annanstans än på hotellet. Har du inte bestämt dig är stan det säkrare valet på en första resa.
Finns det något att göra i Vila Baleira när det regnar?
Ärligt talat lite. Casa Colombo, kyrkan, ett kafé och sedan är listan slut. Å andra sidan regnar det sällan här — Porto Santo är torrare än Madeira och får en bråkdel av nederbörden på nordkusten. Kommer du i augusti är regn i praktiken inte ett problem alls.