Porto Santo är fyrtiotvå kvadratkilometer, och det mesta av det är inte strand. Bakom sanden ligger en torr, gulbrun slätt med sex, sju vulkaniska toppar som sticker upp ur den, en handfull vindkvarnar, en klippkust i norr som ser ut som ett annat land, och en ringväg som tar dig runt alltihop på en dag. Det räcker till en riktigt bra dag med bil eller cykel.
Räkna inte med Madeira i miniatyr. Stranden är anledningen till att folk kommer hit, och den kan man ligga på. Men den som bara ligger på den missar hälften av ön, och den hälften är märkligare än man tror.
Landskapet: torrt, lågt och gammalt
Det första du märker på vägen upp från Vila Baleira är att det inte finns någon grönska. Porto Santo får en bråkdel av nederbörden på Madeiras nordkust, och utanför de bevattnade dalarna är marken gul, stenig och beväxt med torktåligt gräs, kaktus och lite fikonträd. Det är motsatsen till Madeiras inland: platt där Madeira är brant, torrt där Madeira är blött.
Geologin förklarar en del. Ön är äldre än Madeira och betydligt mer nedsliten, och stora delar av norra sidan består av vindavlagrad kalksand som hårdnat till bergart — så kallade eolianiter. De byggdes upp under istider när havsnivån låg lågt och sanden på havsbottnen blåste i land, och de äldsta lagren är runt 31 000 år gamla. Det är samma material som stranden kommer ur.
Pico do Castelo — skogen och kanonerna
Pico do Castelo, 437 meter, är den topp du ser från nästan hela ön: en kon med en tydlig skogsklädd sluttning i ett landskap som annars är kalt. Skogen är planterad. Berget var barskrapat, och den storskaliga trädplanteringen med barrträd på 1900-talet vände på det; på toppen står en byst av Schiappa de Azevedo, mannen som drev arbetet. Det är i praktiken öns enda skog.
Namnet kommer av försvaret. På toppen finns rester av en liten befästning från 1500-talet, byggd för att befolkningen skulle ha någonstans att fly när franska korsarer kom. De kom ofta. Ön var låg, rik på spannmål och boskap, och gick inte att försvara nere vid kusten — så man byggde uppåt. Ett par gamla kanoner står kvar. Vägen går ända upp till parkering och terrass.
Pico do Facho — öns högsta punkt
Högst upp kommer du på Pico do Facho, 517 meter. Facho betyder ungefär vårdkase, och det är precis vad toppen användes till: när ett segel siktades tändes en eld här som varnade befolkningen och som syntes ända bort till Ponta de São Lourenço på Madeira. Signalen gick vidare därifrån till Funchal.
Utsikten är den kompletta: hela strandbågen i söder, klippkusten i norr, och i klart väder Madeira som en mörk vägg i sydväst. Det är den enda platsen där du ser hela ön på en gång.
Fonte da Areia — vinden som skulptör
På nordkusten ligger Fonte da Areia, som är öns märkligaste plats. Här går de gamla kalksandsklipporna i dagen, och vind och havssalt har eroderat dem till ribbor, hyllor och sluttande ytor som ser ut som något halvvägs mellan sanddyn och byggnadsverk. I bergarten finns fossil av landlevande snäckor och avtryck av rötter, alltså spår av att det som nu är sten en gång var mark med växter på.
Namnet betyder "sandkällan" och kommer av vattnet: här finns en fontän från 1700-talet och de gamla tvättplatserna som källan matade. Källan har haft rykte om sig att ge hälsa och långt liv. Det är folktro — men vattnet var det enda pålitliga på en ö som annars torkade ut varje sommar.
Håll dig på stigen och uppe från kanten. Klipporna är kalksand, inte hård basalt, och materialet vittrar. Nedanför är det brant ner mot havet, det finns inga räcken över hela sträckan, och det blåser nästan alltid. Norra sidan har dessutom en helt annan sjö än stranden i söder — bada inte här.
Vindkvarnarna och basaltpelarna
Porto Santo odlade spannmål långt innan det odlade turism, och kvarnarna drevs av vinden, som det finns gott om. Tre restaurerade trävindkvarnar av 1700-talstyp står vid Portela ovanför Vila Baleira och är ölandskapets signaturmotiv; ytterligare en står vid utsiktspunkten Lombas. De vrids i vindriktningen med en stång som når ner till marken.
Väster om Vila Baleira ligger Pico de Ana Ferreira, 283 meter. Vid dess fot finns ett gammalt stenbrott där berget har brutit fram i prismatiska pelare — magma som svalnat långsamt och spruckit i sexkantiga staplar. Lokalt kallas platsen orgelpiporna, och den ligger några minuter från vägen.
Vägen runt ön och Ponta da Calheta
Ringvägen med sina utsiktspunkter är egentligen den sevärdhet som binder ihop de andra. De fem–sex miradouros som Visit Madeira lyfter fram är Portela, Flores, Terra Chã, Lombas, Ponta da Canavieira och Pico do Castelo, och de går att köra mellan på en förmiddag. Från Canavieira ser du den klippigaste delen av ön och klippön Ilhéu de Ferro.
Söderut slutar ön vid Ponta da Calheta, den sydvästra udden bortom strandens sista avsnitt. Här tar sanden slut mot svart klippa, och över sundet ligger Ilhéu de Baixo. Det är öns självklara plats för solnedgången och det finns en restaurang vid udden. Ta med tröja — det blåser mer här än inne på ön.
Öns golfbana är signerad Seve Ballesteros, har arton hål och är den enda i regionen som inte ligger i en bergssluttning — se golf på Madeira.
Vandringslederna
Porto Santo har tre klassificerade leder, märkta med prefixet PS. PS PR2 Vereda do Pico do Castelo går från Moledo till utsiktspunkten Canhão, är lätt, och finns i två längder på ungefär 3,2 respektive 4,6 kilometer — räkna med en och en halv till drygt två timmar. PS PR1 Vereda do Pico Branco e Terra Chã går genom öns inhemska växtlighet i nordöst. PS PR3 Levada do Pico do Castelo följer en bevattningsränna från 1900-talet och var stängd när vi kontrollerade i augusti 2026.
Avgiften gäller även här. PS-lederna omfattas av samma system som lederna på Madeira: du bokar och betalar i förväg via SIMplifica-portalen, 4,50 € per person över tolv år, gratis till och med tolv år. Kontrollerat mot Visit Madeira 25 augusti 2026. Läs hur bokningen går till under vandringstillstånd och biljetter, och kontrollera ledstatus före avfärd — leder stängs och öppnas löpande.
Vanliga frågor
Hinner jag se ön på en dag?
Ja. Med bil eller elmoped tar hela ringen med samtliga utsiktspunkter en förmiddag, och du har eftermiddagen kvar på stranden. Det är faktiskt det som gör Porto Santo ovanligt lätt att resa till: du behöver inte välja. Kommer du över med dagsturen är tiden däremot knapp — då blir det stan och stranden, inte bergen.
Behöver jag hyrbil på Porto Santo?
Nej, men det underlättar om du vill upp på topparna. Avstånden är korta och det är platt nere på slätten, så cykel och elmoped fungerar bra till Fonte da Areia och Ponta da Calheta. Uppförsbackarna till Pico do Castelo och Pico do Facho är däremot rejäla i värmen. Bil finns att hyra på ön, och det är oftast enklare än att ta över en från Madeira med färjan. Se också vad som gäller för hyrbil i regionen.
Vad är bäst att se om jag bara hinner en sak?
Pico do Castelo, om du vill ha utsikt, historia och skugga i samma stopp och kunna köra ända upp. Fonte da Areia, om du hellre vill se något du inte sett förut. Vår bedömning är att Fonte da Areia är det mer minnesvärda av de två, men Pico do Castelo är det mer bekväma.
Finns det skugga någonstans på ön?
Knappt. Barrskogen på Pico do Castelo är i praktiken den enda sammanhängande skuggan utomhus på hela Porto Santo, och på slätten, på stranden och längs nordkusten finns ingen alls. Planera därefter: solskydd, vatten och hatt, och lägg de långa promenaderna tidigt eller sent. Var du än bor på ön — se boende på Porto Santo — är den regeln densamma.