Laurissilva är den fuktiga lagerskog som täcker Madeiras nordsluttningar och raviner. Den är Unescos världsarv sedan 1999, omfattar omkring 15 000 hektar — ungefär en femtedel av ön — och är den största sammanhängande resten som finns kvar av en skogstyp som en gång växte över stora delar av Europa.
Det är inte en kuriositet för botaniker. Skogen är anledningen till att det finns vatten i levadorna, och därmed till att Madeira går att bo på. Går du en levadavandring på nordsidan går du inne i världsarvet, oftast utan att någon skylt talar om det.
En skog som Europa har tappat bort
Före istiderna växte lagerskog över Medelhavsområdet och stora delar av det europeiska fastlandet. När klimatet blev kallare och torrare försvann den därifrån. Kvar finns den bara på de atlantiska öarna — Madeira, Azorerna och Kanarieöarna — där havet höll temperaturen jämn och molnen fortsatte att komma in.
Madeiras andel är den största och den bäst bevarade. Unesco anger att omkring nittio procent av skogen bedöms vara ursprunglig, alltså aldrig avverkad och återplanterad. Det är ovanligt i Europa över huvud taget, och det är själva skälet till världsarvsstatusen.
Att den finns kvar är delvis en tillfällighet. De första bosättarna brände skogen för att få odlingsmark, och sockerrörsodlingen slukade ved. Men bränderna nådde främst de soliga, låglänta sluttningarna i söder. Nordsidans branta raviner var för besvärliga att komma åt, och där stod skogen kvar. Mer om vad som hände på ön under de århundradena står i vår genomgång av Madeiras historia.
Träden du går bland
Fyra arter i lagerväxtfamiljen dominerar. De portugisiska namnen används alltid lokalt, och några av dem har inget etablerat svenskt namn — då står det vetenskapliga i stället.
| Portugisiskt namn | Vetenskapligt namn | Så känner du igen det |
|---|---|---|
| Til | Ocotea foetens | Blir störst och äldst. Grova, ofta ihåliga stammar. Veden luktar illa när den är färsk, därav artnamnet |
| Vinhático | Persea indica | Rödaktig, värdefull ved som användes till möbler och tak. Enstaka blad blir röda året om |
| Louro (lager) | Laurus novocanariensis | Nära släkting till kryddlagern. Bladen doftar när du gnuggar dem |
| Barbusano | Apollonias barbujana | Hård, mörk ved. Tål torrare lägen än de andra tre |
Under och mellan dem växer trädljung, folhado (Clethra arborea) med vita blomklasar på sensommaren, ormbunkar i mansshöjd och ett lager av mossor och lavar som täcker det mesta. Just mossorna och levermossorna är en av skogens verkliga specialiteter — artrikedomen bland dem är hög och en del av arterna finns ingen annanstans.
Det mest fotograferade beståndet är Fanal på Paul da Serra, där gamla til-träd står utspridda på en betesmark. De ser ut som de gör därför att de vuxit fritt och blivit betade omkring i århundraden — det är inte tät urskog, utan skogsbryn som blivit kvar.
Skogen som gör vatten
Det här är den viktigaste mekanismen på hela ön, och den syns bäst när du står mitt i den. Nordostpassaden pressar fuktig luft mot bergen. Luften stiger, kyls och blir moln, och molnbasen ligger ofta precis i skogens höjd. När molnet passerar genom trädkronorna fastnar de små vattendropparna på blad, mossor och lavar, växer ihop och droppar ner.
Det betyder att skogen fångar vatten som annars aldrig hade blivit regn. En dag när regnmätaren visar noll kan det ändå droppa oavbrutet under träden. Vattnet går ner i marken, ut i källorna och vidare in i levadorna, som för det söderut till de torra sluttningarna. Ta bort skogen och du minskar inte bara skuggan — du minskar tillrinningen. Det är därför nordsidan är grön och sydsidan behöver bevattning, och det är därför hela levadasystemet finns.
Det är också förklaringen till varför du blir våt på en lagerskogsvandring en dag utan regn. Vattnet kommer inte uppifrån utan från kronorna. Ta med regnjacka även när prognosen ser torr ut — se vad vädret gör i höjden.
Djuren
Det mest kända djuret är madeiraduvan (Columba trocaz), en stor, mörk skogsduva som bara finns på Madeira. Den lever på frukterna från lagerträden och sprider fröna, så den är en del av skogens funktion och inte bara en invånare. Du hör den oftare än du ser den — ett djupt, dovt kutter — men den flyger gärna ut över dalarna och går att få syn på från de öppnare partierna av levadastigarna.
Den andra endemiska arten folk letar efter är madeirakungsfågeln (Regulus madeirensis). Den är minimal, rör sig oavbrutet högt i kronorna och avslöjar sig med ett tunt, gnisslande läte. Att den räknas som en egen art och inte som en underart av brandkronad kungsfågel är ett relativt sent besked.
Utöver fåglarna finns en mycket rik ryggradslös fauna med hög andel endemiska arter — snäckor, skalbaggar och spindlar som utvecklats i isolering. Det är den delen av biologin som väger tyngst i Unescos motivering, även om den är svårast att lägga märke till när du går förbi.
Var du ser den bäst
- Ribeiro Frio. Enklast av alla. Från parkeringen går Vereda dos Balcões en halvtimme rakt in i skogen, plant och utan exponering. Mer om orten står under Ribeiro Frio.
- Levada do Furado. Samma parkering, men elva kilometer genom skogen ut till Portela. Se vår sida om PR10.
- Queimadas och Caldeirão Verde. Den tätaste, mörkaste skogen på ön, ovanför Santana. Se Levada do Caldeirão Verde.
- Levada do Rei. Tät lagerskog utan tunnlar och utan stup, och sällan folk. Se Levada do Rei.
- Rabaçal. Skog, källor och vattenfall i en trång dal. Se Rabaçal.
De flesta av de här lederna ligger i höjden på nordsidan, vilket betyder moln och dimma. Det är inte ett problem — det är skogen i sitt rätta väder.
Vad hotar skogen
Världsarvsstatus skyddar mot avverkning, men inte mot det som faktiskt är farligt.
- Invasiva växter. Australiska akacior (Acacia-arter), eukalyptus (Eucalyptus globulus), ginst (Cytisus scoparius) och Pittosporum undulatum tränger in från de lägre, störda kanterna och konkurrerar ut de långsamväxande lagerträden.
- Brand. Riskerna har ökat, delvis för att just de invasiva arterna brinner betydligt villigare än den fuktiga ursprungsskogen. Bränderna 2016 nådde in i skyddade delar.
- Klimatet. Skogen är beroende av att molnbasen ligger på rätt höjd. Ändras det mönstret försvinner den vattenfångst som håller den vid liv.
- Slitage. Trycket på ett fåtal leder är hårt. Det är delvis därför det finns ett biljettsystem på de mest besökta.
Vanliga frågor
Vad betyder ordet laurissilva?
Det är portugisiska och byggt av laurus, lager, och silva, skog. På svenska säger man lagerskog. Använd gärna det portugisiska ordet på plats — det är så skyltarna och guiderna säger.
Kan jag se laurissilva utan att vandra?
Ja. Bilvägen mellan Funchal och Santana går rakt igenom skogen vid Ribeiro Frio, och det finns parkeringar och kortare stigar direkt vid vägen. Vill du bara känna på den räcker en kvart utanför bilen. Grunderna för längre turer står i vår guide till vandring på Madeira.
När på året är lagerskogen finast?
Den är grön året om — det är hela poängen med en städsegrön skog. Vill du ha dimman och det ljus som gör Fanal-bilderna är vintern och våren säkrare kort. Vill du ha torra stigar är sensommaren bättre. Blött blir det ändå.
Är det farligt att gå ensam i skogen?
Skogen i sig är ofarlig — det finns inga stora djur, inga giftiga ormar och inget som jagar dig. Riskerna ligger i terrängen omkring den: stup utan räcke, hala stenar och dimma som gör att du tappar orienteringen. Håll dig på markerade leder, som Levada do Norte eller de andra i listan ovan, och gå inte utanför stigen för att fotografera.