Halmhusen i Santana är de spetsiga, vitmålade stugorna med halmtak som går nästan ända ner i gräset. Två saker är värda att veta innan du åker: raden vid rådhuset är restaurerat kulturarv som visas upp, ingen bor i dem — och de äldre husen som fortfarande används står ute på gårdarna och ser betydligt mindre pittoreska ut.
Det gör dem inte till en bluff. Hustypen är genuint madeirisk, den har byggts här i århundraden och den finns kvar i landskapet. Men det du fotograferar är ett urval, målat och underhållet för att visas fram, och skillnaden mellan det och en arbetande gårdsbyggnad är hela poängen med den här artikeln.
Vad ett halmhus är
Det svenska ordet halmhus är en förenkling. På portugisiska heter husen casas de colmo — hus av strå — och tak lades av vete eller råg som odlades på gården. Stommen är trä, väggarna trä eller lokal basaltsten, och taket är hela husets bärande idé.
Vinkeln är brant av ett praktiskt skäl. Ett halmtak är inte tätt i sig; det håller regnet ute genom att luta så mycket att vattnet rinner av innan det hinner sjunka in. Och på nordsidan regnar det mycket mer än i söder. Ju blötare läge, desto brantare tak — så enkel är arkitekturen.
Det finns tre huvudtyper. De enklaste, rasteiras eller empena, vilar med takbjälkarna direkt mot marken. Meio-fio är en vidareutveckling där taket slutar ungefär sextio centimeter över marken och står på en låg stenmur, vilket ger betydligt mer användbar golvyta. Den tredje typen har tak åt fyra håll och är vanligast i grannsocknen São Jorge.
Vad de var till för
Här går en spridd uppgift snett, och den är värd att räta ut. Du hör ofta att familjen och djuren bodde under samma tak. Det stämmer inte riktigt med hur gården var organiserad.
Bostadshuset var ett hus för människor att sova i. Nedervåningen delades av en mellanvägg i ett rum för föräldrarna och ett för barnen, ibland avdelat med draperi så att pojkar och flickor fick var sitt hörn. Under taket fanns en vind där utsädet till nästa år förvarades torrt. I sluttande terräng grävdes ibland en loja under huset, ett källarutrymme för förråd eller ännu en sovplats.
Köket låg i en egen byggnad, också under halmtak. Där lagades maten men också allt annat som krävde eld, ljus och sällskap: sömnad, spinning, hantverk. Och djuren hade sitt eget hus — palheiro, ordet som i dag används slarvigt om alla halmhus men som ursprungligen betyder just ladan eller stallet. I Santana och São Jorge byggdes palheirona i två plan med samma triangelform som bostadshusen, vilket är precis därför de blandas ihop.
Gården var alltså inte ett hus utan tre eller fyra små, alla med samma tak, utspridda över tomten. Sedd så är hustypen mindre pittoresk och betydligt mer logisk.
Färgerna
Den kombination du ser på husen vid rådhuset är vita väggar, röda dörrar och blå fönsterfoder. Visit Madeira beskriver husen med just orden blått, rött och vitt, och det är den färgsättning som gått ut över världen på vykort.
Om förklaringarna till färgerna. Du kommer att få höra att de står för Portugals flagga, för havet och bergen, eller för något helgon. Vi har inte hittat någon officiell källa som anger ett skäl, och de vitkalkade väggarna med målade snickerier är en byggnadstradition som finns i hela regionen, inte bara i Santana. Behandla förklaringarna som folklore — trevliga, men obelagda.
Taket måste läggas om
Ett halmtak är inte ett engångsarbete. Taken läggs om ungefär vart tredje år i minst två lager: först ett bottenlager med strået vänt nedåt, kallat camisa eller forro, sedan ett ytterlager med strået uppåt. Hur ofta det behövs beror på läget — vinterregn, vind och sommarsol sliter olika.
Det är också själva anledningen till att hustypen nästan försvann. När ingen längre odlade råg och vete på gården fanns inget strå, och när betongtaket kom var underhållet inte längre värt besväret. Kommunen har svarat med att sätta gammal jordbruksmark i bruk igen och odla vete och råg just för att ha material till omläggningarna. Det är ett ganska talande exempel på vad bevarande faktiskt kostar i arbete.
Var du ser äkta exemplar och var du ser kulisser
Fyra platser, i fallande ordning efter hur arrangerade de är:
- Núcleo de Casas Típicas vid rådhuset i Santana. Den kända raden. Restaurerade, klarmålade och underhållna som utställning, i dag hantverksbodar. Gratis att gå fram till och fotografera. Det tar tjugo minuter.
- Madeira Theme Park strax utanför staden, där hus har byggts för ändamålet och några är möblerade invändigt. Det är kuliss, men det är den enda enkla möjligheten att se hur ett rum faktiskt såg ut.
- Gårdarna runt om. Kör eller gå några kvarter bort från centrum, och ut mot Faial och São Jorge. Här står de omålade, blekta och skeva palheirona kvar, i bruk som redskapsbodar och stall. De är mindre fotogeniska och mycket mer upplysande.
- Skogvaktarhuset i Queimadas, en kvart uppför från Santana, där startpunkten för Levada do Caldeirão Verde ligger. Ett halmtak mitt i lagerskogen, i den terräng och det klimat som gjorde takvinkeln nödvändig.
Vanliga frågor
Bor det folk i halmhusen?
Inte i dem du fotograferar. Husen vid rådhuset är bevarat kulturarv och används som verkstäder och bodar. Ett litet antal hus av den här typen bebos fortfarande ute i kommunen, men de är då om- och tillbyggda invändigt med kök, badrum och el, och ser sällan ut som på bilderna. Antalet i ursprungligt skick är litet och minskar.
Kostar det något att se husen i Santana?
Nej. Att gå fram till raden vid rådhuset och fotografera den är gratis och kräver ingen bokning. Vill du in i ett möblerat hus får du betala entré i temaparken. Se hur du får ihop det med resten av dagen under norra kusten.
Hur tar jag mig till Santana utan bil?
Det går buss från Funchal till Santana, men den är gles och tar tid, och den lämnar dig i centrum utan möjlighet att nå gårdarna eller skogen — se åka buss på Madeira. De flesta gör det här som ett stopp på en dag längs nordkusten, och då är hyrbil det praktiska valet. Ett vanligt upplägg finns under bilrundtur runt Madeira.
Är husen värda en resa i sig?
Nej, om du bara vill se dem. Själva raden är avklarad på tjugo minuter och du har kört en timme från Funchal för att komma dit. Ja, om du lägger dem i en dag med skogen ovanför, vandringen in mot Caldeirão Verde och en espetada någonstans på vägen hem. Då blir husen en bra början på dagen i stället för hela poängen med den.