Cristo Rei står på en klippudde öster om Funchal med armarna ut mot Atlanten, och den restes 1927 — fyra år innan statyn i Rio de Janeiro invigdes. Det kostar ingenting att gå fram till den, utsikten är öppen dygnet runt, och nedanför klippan ligger Portugals första marina naturreservat.
Det är en av öns lättaste utflykter att lägga in. Du behöver ingen biljett, ingen bokning och inte mer än en halvtimme om du bara vill se statyn och blicken ut. Har du en eftermiddag över tar du linbanan ner till stranden och gör en halvdag av det.
Statyn
Monumentet heter Cristo Rei da Ponta do Garajau och invigdes den 30 oktober 1927. Figuren är fjorton meter hög, står på en sockel ytterst på udden och vänder ryggen mot land. Den är utförd av de franska skulptörerna Pierre Lenoir och Georges Serraz.
Årtalet är det som gör den intressant. Cristo Redentor i Rio de Janeiro invigdes 1931 och Cristo Rei över Tejo i Lissabon först 1959 — den senare uttryckligen med Rio som förebild. Garajaustatyn kom före båda och anges ofta som det äldsta monumentet i sitt slag. Vi lämnar den världsrankningen därhän, men ordningsföljden mellan de tre är kontrollerbar och tillräckligt märklig i sig: den ursprungliga står inte i Brasilien utan på en madeirisk klippkant där knappt någon förväntar sig den.
Gratis, alltid öppet. Platsen är en offentlig utsiktsplats utan grind, entré eller öppettider. Parkeringen intill är fri och räcker oftast, utom mitt på dagen i högsäsong när turbussarna står där. Kommer du tidigt på morgonen eller strax före solnedgången har du den nästan för dig själv.
Vad du ser härifrån
Udden skjuter ut mitt emellan Funchal och Caniço, och det ger dig hela bukten åt väster: staden i sluttningen, hamnen med kryssningsfartygen, och längst bort silhuetten av Cabo Girão som avslutar utsikten. Åt öster följer du kustlinjen mot flygplatsen och Santa Cruz, och rakt fram är det bara vatten.
Rakt ner är det brant. Klippan faller i ett stup till stranden, och vattnet nedanför har den där mörkblå färgen som betyder att det blir djupt snabbt. Det är en av få platser på södra kusten där du på en gång ser stadens skala, öns branthet och havets djup i samma bild. Fler i samma kategori finns i vår genomgång av Madeiras bästa utsiktspunkter.
Det ligger också en liten kapellbyggnad och en kyrkogård strax intill, och en gångstig längs kanten. Räcken finns, men marken är ojämn på sina håll — håll koll på barn som springer i förväg.
Linbanan ner till stranden
Från kanten går Teleférico do Garajau rakt ner till Praia do Garajau. Den invigdes 2007, har två kabiner som går upp och ner samtidigt, och tar ett par minuter. Öppettiderna är enligt Visit Madeira 10.00–20.00 på sommaren och 10.00–18.00 på vintern.
Nere väntar en stenstrand — inte sand, utan runda klappersten — med snackbar, dykcenter och ett informationsställe om naturreservatet. Badet är bra när havet är lugnt och obehagligt när det inte är det, som på det mesta av kusten. Skor med sula rekommenderas i vattenbrynet.
Alternativet är att gå. Vägen ner är brant asfalt med hårnålskurvor och tar en kvart nedför, betydligt längre uppför. Linbanan är billig nog att det knappast är värt sparpengarna, och nedstigningen i eftermiddagsvärme är ingen behaglig historia. Fler av öns kabinbanor jämförs under linbanorna på Madeira.
Naturreservatet i vattnet
Reserva Natural Parcial do Garajau inrättades 1986 och var det första uteslutande marina reservatet i Portugal. Initiativet kom från dykare, inte från myndigheterna, och syftet var uttryckligt: att stoppa utarmningen av havsbotten längs Madeiras kust och låta beståndet bygga upp sig igen.
Skyddet sträcker sig mellan Ponta da Oliveira och Cais do Lazareto, från strandkanten ut till femtiometersdjupet, och omfattar drygt 370 hektar. Fiske är förbjudet. Simning, dykning, segling och paddling är tillåtet. Ansvarig myndighet är IFCN, som också sköter öns vandringsleder — kontrollera aktuella regler hos dem om du planerar något mer än att bada.
Effekten märks under ytan. Reservatet är känt för sina meros, storvuxna havsabborrar som är ovanligt orädda just här eftersom ingen har fiskat dem på fyrtio år. Det är den enskilt starkaste anledningen att ta med certifikat på resan — mer om vad som gäller under dyka på Madeira.
Hit och härifrån
Garajau ligger i Caniço socken i Santa Cruz kommun, ungefär tio minuter öster om centrala Funchal. Med hyrbil tar du VR1 till avfarten mot Caniço och följer skyltarna ut på udden. Bor du i Caniço eller Caniço de Baixo är det gångavstånd eller några minuters bilfärd.
Utan bil funkar det också: stadsbussarna österut från Funchal stannar i Garajau, och därifrån är det en kort promenad — se åka buss på Madeira. Många lägger statyn som första eller sista stopp på en dag österut, tillsammans med Prainha eller Machico. Hur en sådan dag kan se ut står under bilrundtur runt Madeira.
Vanliga frågor
Är Cristo Rei i Garajau äldre än statyn i Rio?
Ja. Garajaustatyn invigdes i oktober 1927, Cristo Redentor i Rio de Janeiro 1931 och Cristo Rei i Almada utanför Lissabon 1959. De är olika stora — Rio-statyn är mångdubbelt högre — men Madeiras kom först.
Kostar det något att besöka?
Nej. Statyn, utsiktsplatsen och parkeringen är fria. Linbanan ner till stranden är den enda kostnaden på platsen, och den betalar du på plats. Priser för korta kabinbanor ändras oftare än man tror, så räkna med några euro och kontrollera på skylten vid stationen.
Hur lång tid ska jag avsätta?
Tjugo minuter till en halvtimme för statyn och utsikten. En halv dag om du tar linbanan ner, badar eller dyker och äter något nere vid stranden. Det är en utflykt som fungerar utmärkt att lägga sist på dagen, eftersom solen går ner bakom Funchal och kastar ljus rakt på klippan.
Fungerar platsen för den som går dåligt?
Delvis. Från parkeringen är det kort och relativt plant fram till statyn och räcket, så själva utsikten är åtkomlig. Stigen längs kanten och vägen ner till stranden är det inte, och linbanans nedre station står på stenig mark. Mer om vad som gäller på ön finns under tillgänglighet på Madeira.