Fajã da Ovelha är en glest befolkad socken på Madeiras västligaste hörn, i Calheta kommun. Kyrkbyn ligger på en avsats några hundra meter över havet, med Paul do Mar nere vid vattnet och Paul da Serra-platån ovanför. Det bor drygt åttahundra personer här. För hundra år sedan var de nästan tre tusen.
Den siffran är socknens historia i en rad. Fajã da Ovelha är en av de platser på Madeira där utvandringen syns tydligast i landskapet, och där du fortfarande kan se hur mycket mark som en gång brukades och hur lite som brukas i dag.
Var det ligger och hur det ser ut
Socknen sträcker sig från kustklipporna upp mot högplatån, med bebyggelsen samlad på ett par avsatser däremellan. Grannar är Jardim do Mar i öster och Ponta do Pargo i nordost, och vägar går härifrån till Porto Moniz, upp över Paul da Serra, till Calheta och vidare mot Funchal.
Det som slår en är utrymmet. Här finns inga hus i klunga, inga trånga gränder och ingen trängsel — bara husgrupper med terrasser emellan, och sedan havet. Uppgifterna om exakt höjd över havet varierar mellan källorna, och det säger något om socknens form: den går från havsnivå upp till platån, och en enda siffra beskriver den inte.
Socknen som halverades och halverades igen
Befolkningen toppade kring 2 839 vid folkräkningen 1911. År 1970 var de 1 640, år 2001 var de 1 016 och år 2021 var de 812. Bland dem var färre än nittio under fjorton år, medan över två hundra sextio var över sextiofem.
Orsaken är utvandring. Från västra Madeira reste folk till Venezuela, Sydafrika, Brasilien, Kanalöarna och fastlandet, och de flesta kom inte tillbaka. Vad den vågen gjorde med byarna, och vad de utvandrade skickade hem, står under emigrationen från Madeira.
Det syns om du vet vad du ska titta efter. Terrasser som växer igen med ginst och gräs, torkade stenmurar utan gröda innanför, hus med stängda fönsterluckor och ett kapell som är nyare och mer välskött än husen omkring. Det sista är typiskt: kyrkan hålls i skick av dem som reste, inte av dem som stannade.
Kapellet i São Lourenço och kyrkan
Församlingens äldsta kärna är kapellet São Lourenço, som var socknens huvudkyrka fram till 1700-talets andra kvartal och i dag är klassat som byggnadsminne av kommunalt intresse. Att flytta församlingen till en lämpligare plats godkändes genom ett kungligt tillstånd från infantinnan Catarina, då rikets regent, den 27 juni 1705 — men bygget dröjde, och exakt när den nya kyrkan invigdes går inte att fastställa.
Den nuvarande församlingskyrkan är tillägnad Johannes Döparen, São João Baptista, och står i sítio da Fajã da Ovelha. Det är den vanliga madeiriska sortens sockenkyrka: vitkalkad, med enkelt portal och klocktorn, och betydligt större än församlingens nuvarande storlek motiverar.
Smörfabriken
Socknens mest oväntade lämning är en fabrik. Omkring 1910 byggde bonden Augusto César de Gouveia och hans son Pedro en smörfabrik i sítio de São Lourenço, i två våningar: smör på nedre planet och pasta på det övre. Bakom fanns en jordgrävd furna där man arbetade plåten till burkarna som smöret såldes i, under märket Manteiga Águia.
När andra världskriget skar av tillgången på plåt gick det inte längre att göra burkar, och i stället byggdes ett sågverk bakom fabriken. Det är en liten historia men en representativ: en västmadeirisk socken som byggde egen industri för att slippa vara beroende av Funchal, och som fick lägga om verksamheten när världen ändrade sig.
Augusto Gouveia är ihågkommen av ett annat skäl också. Under en feberepidemi i slutet av 1800-talet lät han upprätta en sanitär spärr vid Calhetas kommungräns för att hindra smittan från att komma in.
Hit, och vad du gör
Med bil är det knappt en och en halv timme från Funchal — motorvägen till Calheta och sedan uppåt västerut. Bussar går, men glest och med lång restid; det här är inte en dagsutflykt utan hyrbil.
Vad du gör här är att köra, titta och gå korta sträckor. Vägen ner till Paul do Mar är en av öns mest omtalade backar, med hårnålskurvor och havet rakt framför vindrutan hela vägen. Från de övre nivåerna ser du kustlinjen från Ponta do Pargo till Jardim do Mar på en gång. Uppåt tar Paul da Serra vid, och därifrån är det kort till Fanal och till fyren i Ponta do Pargo.
Ska du bo här?
Det finns hus och små landsbygdsboenden att hyra, ofta med utsikt som kostar tio gånger så mycket på sydkusten. För den som vill ha tystnad, stjärnhimmel och egen bil är det ett av öns bättre köp.
Nackdelarna ska sägas rakt ut. Det finns knappt någon service: ingen mataffär av storlek, mycket få restauranger, oregelbundna öppettider och långt till sjukvård. Molnen kommer in från platån och kan ligga kvar en hel dag även när sydkusten är solig. Och du kör en och en halv timme varje gång du vill till Funchal. Fungerar det för dig är det bra; gör det inte det, är det en lång resa hem varje kväll. Hela regionen jämförs under västra Madeira.
Vanliga frågor
Vad betyder namnet Fajã da Ovelha?
Ordagrant "fårets fajã". En fajã är en platt landtunga vid foten av en klippa, bildad av ras — samma ord som i Fajã dos Padres och fajãerna under Cabo Girão. Att en socken uppe på berget bär det namnet beror på att den sträcker sig ända ner till kusten. Mer om företeelsen under fajãs på Madeira.
Är det här samma sak som Paul do Mar?
Nej. Paul do Mar är en egen socken nere vid vattnet, med hamn, badplats och surf. Fajã da Ovelha ligger ovanför på avsatserna. De hänger ihop genom serpentinvägen och är två helt olika platser att vistas på — den ena är hav och sten, den andra är jordbruk och luft.
Finns det något att göra här om det regnar?
Ärligt talat nej. Det finns inget museum, ingen inomhusattraktion och inget kafé att sitta av en eftermiddag i. Regnar det på västsidan är det Calheta med konsthallen eller Funchal som gäller.
Går det att surfa här?
Inte i socknen, men rakt nedanför. Paul do Mar och Jardim do Mar är två av öns mest kända surfplatser, och de är för erfarna surfare på stenbotten — inte för nybörjare. Se surfa på Madeira.