Bordado da Madeira är handbroderi på linne, batist, bomull eller organza, sytt för hand av en enda person — nästan alltid en kvinna, nästan alltid hemma vid köksbordet. Äkta arbete säljs med ett numrerat garantimärke från regionens eget institut, IVBAM. Saknas märket vet du inte vad du håller i.
Det här är inte ett souvenirhantverk som återuppfunnits för turister. Broderiet var under nästan hundra år Madeiras näst största exportnäring efter vinet, det försörjde tiotusentals hushåll i bergsbyarna, och det finns kvar — betydligt mindre, men på riktigt.
Hur en syssla blev en industri
Kvinnor på Madeira broderade långt innan någon tjänade pengar på det. Det som hände på 1800-talet var att någon kopplade ihop färdigheten med en marknad. Ön hade redan en brittisk koloni av köpmän som levde på madeiravinet och skickade fartyg till England flera gånger i månaden. Vägen från en bergsby till en salong i London var kortare än den såg ut.
Tidpunkten var ingen slump. Vid mitten av 1800-talet slog svampsjukdomen mjöldagg ut stora delar av vinodlingarna, och senare kom vinlusen. Familjer som levt på vinstockar behövde en annan inkomst. Broderiet gick att göra inomhus, året runt, utan mark och utan kapital. Sambandet mellan vinets kris och broderiets uppgång är en standardförklaring i öns historieskrivning — rimlig, men inte att pressa till en enkel orsakskedja. Se sammanhanget i Madeiras historia.
Elizabeth Phelps — belagt och tillskrivet
Namnet som alltid nämns är Elizabeth Phelps, kallad Bella, 1820–1893, dotter i en av de brittiska vinhandlarfamiljerna på ön. Det som är dokumenterat är att madeiriskt broderi visades på en utställning i Funchal 1850 och året därpå på världsutställningen i London 1851, där det fick stor uppmärksamhet och gick från byhantverk till lyxvara. Phelps hade organiserat och förmedlat de arbeten som visades, även om hon inte själv ställde ut.
Det som ofta läggs till — att hon startade en broderiskola i sitt hem, att hon ritade mönstren själv, att hon betalade ut summor som förändrade byarnas ekonomi — förekommer i familjens egna papper och i senare framställningar, med årtal som varierar mellan källorna. Traditionen är sannolikt i huvudsak sann. Den är bara sämre belagd än den brukar framställas, och vi anger därför inget startår för skolan.
Det som däremot är säkert är vad som följde. Handelshus växte fram i Funchal, utländska uppköpare kom in i ledet, och ett system byggdes upp där en mellanhand delade ut tygstycken till broderskor i byarna, hämtade in det färdiga arbetet och betalade per styck. Det systemet lever kvar i modifierad form.
Så görs ett broderi
Processen är värd att kunna, för det är den som förklarar priset.
- Mönstret ritas och överförs till ett perforerat papper.
- Picotagem — pappret läggs på tyget och en blå färg pressas genom hålen, så att mönstret hamnar på tyget som en prickad linje.
- Broderiet sys för hand. Ett stort dukstycke tar dagar, ibland veckor. Arbetet utförs oftast hemma.
- Tvätt och efterarbete — den blå färgen ska försvinna helt. Gör den inte det är arbetet underkänt.
- Kontroll och märkning hos IVBAM, som granskar varje stycke innan garantimärket sätts på.
Motiven är i huvudsak blommor och rankor, och tekniken bygger på öppningar i tyget: hålsöm, engelskt broderi, ajour. Att hålla en duk mot ljuset är det snabbaste sättet att se om någon kan sitt jobb.
Märket du ska leta efter
Certifieringen är äldre än de flesta anar — den går tillbaka till 1930-talet, när staten grep in mot en marknad som redan då dränktes av maskinsydda kopior. Myndigheten hette länge IBTAM, Instituto do Bordado, Tapeçarias e Artesanato da Madeira. 2006 slogs den ihop med vininstitutet och heter sedan dess IVBAM, Instituto do Vinho, do Bordado e do Artesanato da Madeira.
På en godkänd pjäs sitter ett litet numrerat garantimärke i hologram, fäst vid varan. Det är utfärdat styck för styck efter kontroll, och det är det enda som skiljer ett certifierat madeirabroderi från vilket handbroderi som helst. Äldre pjäser kan bära det gamla IBTAM-namnet — det gör dem inte oäkta.
Vad märket inte säger. Ett broderi utan hologram behöver inte vara maskinsytt eller importerat, och en säljare som inte kan visa märket ljuger inte nödvändigtvis. Men då köper du på förtroende, inte på garanti — och priset ska spegla det. Fråga rakt ut var arbetet är sytt och av vem.
Var du ser det göras
Det finns inga stora fabriker kvar med hundratals sömmerskor på rad. Det som finns är ateljéer i Funchal där mönster ritas, tyg skärs, arbete delas ut och färdiga stycken kontrolleras — och det är den delen du kan få se. Bordal, ett av de äldre husen med verksamhet sedan 1962, tar emot besökare i sina lokaler i centrala Funchal och visar picotagem och efterarbete. Kontrollera tiderna direkt hos företaget innan du går dit; det här är arbetsplatser, inte museer med fasta visningar.
IVBAM har också en samling med historiska pjäser och redskap i sitt hus i centrala Funchal, med begränsade öppettider som ändras — hör efter samma vecka som du är här. Vill du bara se vad hantverket kan bli utan att köpa något, finns broderi i utställningarna på Quinta das Cruzes.
Att handla gör du enklast i butikerna kring Rua dos Ferreiros och Rua Dr. Fernão de Ornelas — se shopping i Funchal för hur kvarteren hänger ihop. I saluhallen och i stånden i Zona Velha säljs mycket som ser ut som madeirabroderi men inte är det.
Vad det kostar
Mycket, i förhållande till vad du är van vid — och lite, i förhållande till timmarna. En näsduk eller en löpare landar i souvenirklass. En bordduk i full storlek kostar som en möbel, och det är därför den gör det: någon har suttit med den i veckor. Vad prisnivån i övrigt ligger på ser du under prisnivån på Madeira.
Vill du ha ett hantverk att ta med hem men inte till den summan, är flätade korgar från Camacha det andra spåret — se korgflätning i Camacha.
Vanliga frågor
Hur ser jag om ett madeirabroderi är äkta?
Leta efter det numrerade holografiska garantimärket från IVBAM. Titta sedan på baksidan: ett handbroderi har en baksida som är prydlig men inte identisk med framsidan, medan maskinbroderi ofta har långa lösa trådar eller ett stödtyg. Håll upp arbetet mot ljuset och se att hålsömmarna är jämna. Och fråga säljaren var det är sytt — den som säljer äkta vara svarar gärna och gärna länge.
Kan jag köpa madeirabroderi någon annanstans än i Funchal?
Ja, men utbudet är tunt utanför staden och risken för importerade kopior större i turisttäta lägen. De etablerade husen finns i Funchal. Ska du bara vara i stan en dag, lägg brodeributikerna i samma svep som resten av centrum — se en dag i Funchal.
Är broderiet något att göra en regnig dag?
Ja, och det är kanske dess bästa argument som programpunkt. Butikerna och ateljéerna ligger inomhus i centrala Funchal och kräver varken bil eller väder. Det passar särskilt de blötare månaderna — se Madeira i november. Kontrollera bara öppettider och helgdagar, för lunchstängt är fortfarande verklighet i delar av centrum.
Finns det unga som lär sig broderi i dag?
Färre än det behövs. Åldern bland de aktiva broderskorna är hög och arbetet är dåligt betalt i förhållande till tidsåtgången. Regionen driver utbildningsinsatser genom IVBAM och enskilda hus tar in lärlingar, men näringen är en bråkdel av vad den var. Det är en av anledningarna till att ett certifierat stycke är värt sitt pris i stället för att bara vara dyrt.