Madeira är en liten ö med ett stort besökstryck, en enda vattenkälla och en skog som står med på Unescos lista. Det mesta av det som kallas hållbart resande här handlar därför inte om klimatavtryck, utan om ganska konkreta saker: var du kastar något, var du sätter foten och vem du bokar hos.
Den här sidan är en lista över det som faktiskt gör skillnad på just den här ön. Sådant som är fint att säga men inte påverkar något har vi lämnat utanför.
Vatten: drick kranvatten, förorena inte levadan
Kranvattnet på Madeira är drickbart över hela ön. Det finns alltså inget säkerhetsskäl att köpa flaskvatten, och den som fyller en flaska på hotellrummet slipper både kostnaden och bärandet — se dricksvatten på Madeira.
Den andra halvan är viktigare och mindre känd. Levadorna är inte kulisser. De är vattenförsörjning i drift, och vattnet som rinner förbi dina kängor är på väg till en odling eller till ett vattenverk. Det du slänger, spolar eller häller i rännan hamnar längre ner i systemet. Det gäller fruktskal och matrester precis som papper, och det gäller absolut tvål och solkräm.
Toalettbehov på lederna är ett verkligt problem. Det finns nästan inga toaletter längs levadorna, och det som lämnas vid stigen hamnar i vattendraget vid nästa regn. Gå på toaletten innan du startar, håll minst femtio meter från rännan och alla vattendrag, gräv ner och ta med papperet ut. Det låter obekvämt att skriva och det är obekvämare att gå förbi.
Sopor: allt du bär in bär du ut
Det finns inga papperskorgar längs lederna och ingen som tömmer dem. Ta med en påse. Fruktskal räknas — ett bananskal bryts inte ner på en fjortondagarssemester, och lagerskogen är inte van vid det.
Det som syns mest i verkligheten är annars tre saker: cigarettfimpar vid utsiktspunkterna, våtservetter och energibarspapper vid rastplatserna, och plastflaskor vid ledstarterna. Alla tre är enkla att undvika och alla tre är någon annans jobb att plocka upp.
Brand är den akuta risken
Madeira brinner. Stora bränder har svept över platån och sluttningarna flera gånger de senaste tio åren, och de når ända in i laurissilva-skogen, som inte är anpassad till eld och återhämtar sig långsamt.
Det praktiska: rök inte på lederna, kasta inget som brinner, grilla bara på anlagda platser och bara när det är tillåtet, och lämna inte glasflaskor i solen. Är det utfärdat eldningsförbud och brandrisknivå syns det på skyltar vid vägarna och i nyheterna — det är inte en rekommendation utan en förbudsperiod.
Håll dig på stigen
Madeiras endemiska växter växer i branta lägen med tunn jord, och de tål varken tramp eller den erosion som uppstår när tio personer i veckan går utanför stigen för att komma runt en blöt fläck. Genvägar i serpentiner är den vanligaste orsaken till att en stig börjar rasa.
Samma sak i skogen: flera av arterna här finns ingen annanstans, och en del av dem ser ut som ogräs. Plocka ingenting, och ta inte med sten eller sand hem som souvenir. Från Porto Santos strand är det dessutom uttryckligen olämpligt av volymskäl — sanden har inget tillskott.
Bokningsavgiften för PR-lederna hör hit. Den är inte en turistskatt utan finansierar underhåll och räddningsinsatser på ett ledsystem som är dyrt att hålla öppet. Hur den fungerar står under vandringstillstånd och biljetter.
Val, fisk och det du äter
Valsafari är reglerat på Madeira. Operatörerna ska hålla avstånd, begränsa tiden vid en grupp och närma sig från sidan i stället för framifrån, och det finns forskningsanknutna företag som följer det strikt. Fråga innan du bokar hur de förhåller sig till reglerna och hur många båtar som ligger vid samma djur. Mer om vad du realistiskt får se står under val- och delfinsafari.
| Art | Vad som gäller |
|---|---|
| Mero (havsabborre) | Fredad i hela regionen sedan 1 augusti 2022. Får inte fångas, landas eller säljas — se den om på en meny, fråga |
| Lapas (skålsnäckor) | Fredade 1 november–31 maj, hela kusten, även för familjeplock. Minsta storlek och dagsgräns gäller resten av året |
| Espada (dolkfisk) | Djuphavsfisk som fiskas lokalt med lina, inte trål. Det är den mest lokala fisken på menyn |
Att äta det som odlas och fiskas här är det enklaste bidraget som finns, och det smakar dessutom bättre. Marknaderna och de små producenterna säljer direkt, och de tar kontant. Om skaldjuren och reglerna kring dem, se lapas och skaldjur.
Transport och boende
Hyrbilen är den stora posten för de flesta, och den går att beskära utan att förlora något. Bor du i Funchal behöver du ingen bil de dagar du är i stan, och bussnätet når fler ledstarter och byar än folk tror. Hyr bil för de dagar du faktiskt ska ut på ön i stället för hela veckan — det är billigare också.
Laddinfrastrukturen finns men är ojämnt utbyggd, och en elbil på Madeira kräver mer planering än hemma; det står under elbil på Madeira. På boendesidan är det två saker som betyder något i praktiken: att välja ett ställe där du kan gå till mat och buss, och att inte begära handdukar och lakan varje dag.
Det som faktiskt avlastar ön: res utanför juli och augusti, sov utanför Funchal någon natt, och lägg dagarna på leder utanför de fem mest kända. Ledsystemet har långt fler sträckor än de som syns i flödena, och de tomma är ofta de bästa.
Vanliga frågor
Kan jag dricka kranvattnet på Madeira?
Ja, över hela ön och direkt ur kranen. Det finns ingen anledning att köpa flaskvatten av hälsoskäl. Ta med en egen flaska och fyll den — vattnet är dessutom mjukt och smakar bra i de flesta orter.
Får jag plocka lapas eller fiska själv?
Lapas är fredade från 1 november till 31 maj, i hela regionen och även för privat plock, och resten av året gäller minsta storlek och en dagsgräns per person. Mero är fredad året om sedan 2022. Sportfiske från land är i övrigt tillåtet med de begränsningar som gäller för art och redskap.
Är det bättre att ta bussen än att hyra bil?
För resor längs sydkusten och in till Funchal, ja — det går ofta, det är billigt och du slipper parkeringen. För bergen och nordsidan är bussen omständlig och du förlorar halva dagen i väntetid. Den vanliga lösningen är en blandning, med bil bara de dagar du behöver den.
Vad är det värsta man kan göra som besökare här?
Starta en brand. Efter det: lämna skräp i en levada, som går rakt in i vattenförsörjningen, och gå utanför stigen i branta partier, som både skadar växtligheten och river upp erosion. Alla tre är lätta att undvika, och inget av det syns förrän skadan är gjord. Om hur man i övrigt beter sig här, se seder och etikett på Madeira.