Ungefär två tredjedelar av Madeira ligger inom Parque Natural da Madeira, som inrättades i november 1982. Inuti det finns strängare skyddade naturreservat, och utanför ön ligger ytterligare två i havet. Som besökare märker du det mest i form av regler: vad du får plocka, var du får gå och vad du får fiska.
Det här är inte en formalitet. Ön är liten, arterna är många och flera av dem finns ingen annanstans. Reglerna finns för att de behövs, och de har i flera fall kommit till på initiativ av folk som bor här.
Laurissilva — världsarvet
Den viktigaste skyddade miljön är lagerskogen, laurissilva. Den blev Unescos världsarv 1999, täcker omkring 15 000 hektar och utgör därmed runt en femtedel av ön. Det är en skogstyp som försvann från det europeiska fastlandet under istiderna och som här överlevde på nordsidans fuktiga branter.
Du går genom den på nästan varje levadavandring på nordsidan, och du märker den på luften: sval, fuktig och stillastående även när det blåser ovanför. Vad den består av och varför den ser ut som den gör står under laurissilva — Madeiras lagerskog och Madeiras endemiska växter.
Reservaten i havet
Tre av de viktigaste skyddade områdena ligger under vattenytan, och de har olika bakgrund.
| Reservat | Sedan | Vad som skyddas |
|---|---|---|
| Garajau | 1986 | Cirka 390 hektar kust och havsbotten ner till 50 meters djup. Portugals första renodlade marina reservat. |
| Rocha do Navio, Santana | 1997 | Cirka 1 710 hektar kust och hav på nordsidan. Tillkom på lokalt initiativ. |
| Selvagens | 1971, havsdelen utvidgad 2021 | 2 677 km² fullt skyddat hav inom tolv sjömil — Europas största område av det slaget. |
Garajau är det du som besökare faktiskt möter. Fiskeförbudet där sedan 1986 har gjort att fisken slutat vara rädd, och det är förklaringen till att dykningen är som den är — läs dyka på Madeira och badplatsen i Garajau.
Rocha do Navio vid Santana är mindre känt och mer avlägset, med en linbana ner till kusten. Det skapades sedan lokalbefolkningen sett fiskbestånden gå tillbaka och krävt åtgärder — ett ovanligt exempel på ett reservat som kommit underifrån.
Desertas, Selvagens och Ponta de São Lourenço
Desertas blev naturreservat 1990 för munksälens skull och har vaktpersonal på plats. Selvagens har varit reservat sedan 1971 och är Portugals äldsta. Båda kräver tillstånd för ilandstigning, och delar av dem är helt stängda — hela bilden finns under Desertas och Selvagens.
Närmare hemma ligger Ponta de São Lourenço, den torra udden i öster, som också är skyddad. Här är problemet inte fiske utan slitage: leden går över tunn jord, och varje genväg utanför stigen syns i åratal.
Samma sak gäller uppe på högplatån och i dimskogen: marken är blöt större delen av året, och när tillräckligt många väljer att gå bredvid stigen för att slippa leran blir stigen dubbelt så bred på en säsong. Det är den vanligaste skadan besökare gör på Madeira, och den enda som var och en kan låta bli att göra.
Vad reglerna innebär för dig
Fyra regler som faktiskt gäller. Alla klassificerade vandringsleder med PR-nummer kräver sedan 2026 förhandsbokning och avgift — se vandringstillstånd och biljetter. Havsabborren mero är fredad i hela regionen sedan augusti 2022 och får varken fångas, landas eller säljas. Skålsnäckor, lapas, är fredade från 1 november till 31 maj, med minsta mått 40 millimeter. Öppen eld är förbjuden i skogsmark.
Utöver det gäller det självklara men ofta brutna: håll dig på stigen, plocka ingenting, ta inte med dig sten eller sand hem, och camping är tillåten bara på anvisade platser — se camping och husbil på Madeira. Hunden ska vara kopplad, och på flera leder får den inte följa med alls, vilket vi går igenom under vandra med hund.
Fiskereglerna ändras oftare än allt annat, och den regionala infosidan har varit efter verkligheten. Kontrollera hos IFCN innan du fiskar eller plockar något ur havet, och läs sportfiske på Madeira och lapas och skaldjur först.
Varför så mycket är skyddat
En ö på 741 kvadratkilometer med bergstoppar över 1 800 meter har extremt många olika livsmiljöer på liten yta, och arter som utvecklats isolerade i miljontals år. Det gör dem sårbara: ett litet ingrepp kan radera ett helt utbredningsområde, och införda djur som råttor och katter har historiskt gjort mer skada på Atlantöarnas fågelliv än all jakt.
Samtidigt tar ön emot betydligt fler besökare än den har invånare. Att en femtedel av ön är världsarv och två tredjedelar naturpark är därför inte lyx utan en förutsättning för att det som folk kommer hit för ska finnas kvar. Vad du själv kan göra står under resa hållbart på Madeira.
Vanliga frågor
Behöver jag tillstånd för att vandra i naturparken?
För leder med PR-nummer, ja — bokning och avgift krävs sedan 2026, och du bokar ett ankomstfönster på trettio minuter. Leder utan PR-nummer, som Levada do Norte och Levada Nova, står utanför systemet. Aktuella villkor och belopp finns hos IFCN och sammanfattas i vår egen artikel om vandringstillstånd.
Får man flyga drönare över naturreservaten?
Det är reglerat, och reglerna skiljer sig mellan områdena — vissa reservat, särskilt fågelskyddade, är helt stängda för drönare. Vi anger inga villkor här eftersom de ändras; fråga IFCN i förväg om du tänkt filma. Att bli tillsagd på plats är det bästa som kan hända dig i den situationen.
Kostar det något att besöka naturparken?
Själva parken har ingen entré, och de flesta utsiktspunkter, skogsvägar och rastplatser är fria. Det är de klassificerade lederna som kostar, plus enskilda anläggningar som linbanor och museer. En dag i naturen på Madeira kan fortfarande vara gratis.
Vad är skillnaden mellan naturparken och ett naturreservat?
Naturparken är den stora ramen som täcker två tredjedelar av ön och rymmer både orörd natur, jordbruksmark och bebyggelse. Reservaten är mindre områden inuti eller utanför den med strängare regler — ibland fullt fiskeförbud, ibland tillståndsplikt för att över huvud taget komma dit.