Caminho Real da Encumeada, PR12, är den gamla stenlagda kungsvägen tvärs genom öns mitt: från Boca da Corrida, under Pico Grandes vägg, ner till passet vid Encumeada. Just nu går den inte att gå hela vägen. IFCN har leden som begränsad, och bara sträckan från Boca da Corrida fram till kilometer 3,5 är farbar.
Det gör den här sidan till två artiklar i en. Först vad som gäller i dag, som är det du behöver innan du bokar. Sedan vad leden är när den är hel — för det är en av de finaste vandringarna på ön, och den kommer tillbaka.
Status 25 augusti 2026: begränsad. IFCN skriver att PR12 är farbar från Boca da Corrida till kilometer 3,5. Resten mot Encumeada är det inte. Uppgiften är hämtad ur myndighetens ledlista, som senast uppdaterades i mitten av juli 2026. Kontrollera själv på ifcn.madeira.gov.pt samma morgon som du ska gå — det här är den uppgift på sidan som åldras snabbast.
Vad begränsningen betyder i praktiken
Hela leden är 12,5 kilometer och slutar vid regionalvägen i Encumeada. Öppen är alltså knappt en tredjedel av den, räknat från startpunkten vid utsiktsplatsen Boca da Corrida. Du går ut, du vänder, du går tillbaka samma väg. Räkna med sju kilometer tur och retur och en förmiddag, inte en heldag.
IFCN talar inte om vad som finns vid kilometer 3,5, bara att du inte ska gå längre. Det är normalt: myndigheten publicerar gränsen, inte skälet. Antag inte att en avspärrning är överdriven för att stigen ser hel ut där du står. Det som stängde leden ligger längre fram, och du ser det inte förrän du är där.
Den öppna delen räcker ändå till det mesta av det som gör leden värd att gå. Du får den stenlagda vägbanan, du får utsikten in i massivet, och du kommer fram under Pico Grande, klippklossen som leden rundar. Vill du upp på själva Pico Grande går den avstickaren från den öppna sträckan.
Startpunkten och vägen dit
Boca da Corrida ligger drygt tusen meter upp i Jardim da Serra, ovanför Estreito de Câmara de Lobos. Du kör alltså inte från norr utan uppför från sydkusten, genom Estreito och Corticeiras, och vägen tar slut vid ett litet kapell. Sista kilometrarna är smala och branta.
Utan egen bil är det knepigare men inte omöjligt. SIGA har två linjer som slutar i Corrida i Jardim da Serra — linje 162, med det nya numret 262, från Estreito de Câmara de Lobos, och linje 96 över Corticeiras. Därifrån är det uppför på asfalt till utsiktsplatsen. Turerna är få och söndagstrafiken tunn, så slå upp tidtabellen på siga.madeira.gov.pt innan du planerar dagen, och läs vår genomgång av bussen på Madeira först. Alternativet är taxi upp och avtalad hämtning.
Terrängen — och det som inte har räcke
Den första halvtimmen är behaglig. Stigen är bred, nästan plan och går genom låg vegetation med dalen öppen åt sidan. Sedan skär den in i bergssidan och blir en hylla under klippväggen: smal, med verklig fallhöjd åt ena hållet och utan räcke på långa sträckor. På ett par ställen är den bred nog för en person i taget.
Lös grus på stenläggningen är regel, inte undantag, och efter regn faller sten uppifrån. Det här ska inte skrämma dig från leden, men det ska styra när du går den och vad du har på fötterna. Torr sten och sikt gör hela skillnaden. Läs säkerhet på Madeiras vandringsleder och packa efter utrustningslistan — här är kängor med grepp inte en rekommendation utan en förutsättning.
Leden rör sig mellan 830 och 1 323 meters höjd. Det låter måttligt tills du inser vad det innebär på Madeira: du är i den zon där molnen fastnar. Sol i Funchal säger ingenting om hur det ser ut på hyllan under Pico Grande, och skillnaden i temperatur kan vara femton grader. Kolla prognosen för höjden, inte för kusten, och läs vad vädret gör i bergen.
Kungsvägen — varför den finns
Innan tunnlarna och serpentinvägarna byggdes gick trafiken över bergen till fots. Caminho Real da Encumeada var en av öns huvudvägar, stenlagd för att tåla hovar och regn, och den band ihop sydsidan med norr. Visit Madeira berättar att jordägarna red medan hustrurna bars i hängmattor av män, och att det har legat en liten handelsbod längs vägen där de som korsade ön kunde stanna.
Det märks i vägbanan. Du går inte på en stig som har trampats upp, utan på ett byggt underlag med kantsten, lagt för att hålla i hundra år och som har gjort det. Det är också därför leden känns så jämn i lutningen jämfört med de branta veredas i samma massiv — en kungsväg fick inte vara brantare än en häst orkade.
När leden är hel
Går PR12 i sin helhet igen blir den en av öns klassiska genomkorsningar. Tolv och en halv kilometer från Boca da Corrida till Encumeada, med Visit Madeiras egen tidsangivelse mellan fyra och fem timmar — de anger båda talen på samma sida — och en avslutning där Serra de Água dyker upp nere i dalen och passet öppnar sig.
Den är enkelriktad i den meningen att du slutar långt från där du började, och kollektivtrafiken löser det inte åt dig. Antingen ordnar du hämtning i Encumeada, eller så går du med en guidad grupp där transporten ingår. En variant som lokala vandrare använder är att gå från Boca da Corrida ner till Fajã Escura i dalbottnen vid Curral das Freiras i stället — men den avstickaren utgår från den del av leden som just nu är avstängd.
Bokning
PR12 har ett PR-nummer, och därmed gäller bokningsplikt och avgift sedan 2026, precis som för alla klassificerade leder. Du bokar ett ankomstfönster i förväg på regionens e-tjänst. Villkoren och beloppen står samlade under vandringstillstånd och biljetter, som är den sida här du bör läsa om varje gång du reser.
En bokad biljett är inget besked om att leden är öppen. Systemen är skilda åt: du kan betala för en led som samma dag stängs av IFCN. Kontrollera status och biljett var för sig.
Vanliga frågor
Kan jag gå PR12 hela vägen till Encumeada nu?
Nej. Per den 25 augusti 2026 är leden farbar bara fram till kilometer 3,5 från Boca da Corrida. Beskrivningar som säger något annat är äldre än så. Eftersom statusen ändras löpande är svaret att kontrollera hos IFCN samma dag — och att lita på avspärrningen på plats framför vilken text som helst, den här inräknad.
Är Caminho Real da Encumeada svår?
Den klassas som medelsvår och kräver ingen klättring. Det som gör den krävande är längden och exponeringen, inte lutningen. Har du höjdrädsla är hyllan under klippväggen obehaglig, och då är öns lättare leder ett bättre val. Vår levadaväljare låter dig filtrera bort exponerade sträckor helt.
Hur skiljer den sig från PR1?
PR1 mellan Pico do Arieiro och Pico Ruivo går på åsen, över tusenåttahundra meter, med trappor, tunnlar och sällskap hela vägen. PR12 går under topparna, lägre, på en byggd väg och nästan utan folk. Vill du ha utsikten uppifrån väljer du PR1. Vill du ha massivet framför dig i stället för under dig väljer du kungsvägen.
Går det att se något om molnen ligger på?
Den första halvtimmen fungerar även i grått väder, och Boca da Corrida är ett rimligt mål i sig med utsikten in i massivet redan från parkeringen. Men hyllan under Pico Grande i dimma ger dig varken utsikt eller marginal, och då är det bättre att vända direkt. Att ha en reservplan är billigare än att ha otur.