Det finns två sätt att komma upp på Madeiras högsta punkt, och det här är det lätta. Från parkeringen vid Achada do Teixeira är det 2,8 kilometer på stenlagd stig upp till Pico Ruivo på 1 862 meter — knappt två timmar tur och retur, utan tunnlar och utan att du behöver lösa någon transport i andra änden.
Utsikten på toppen är exakt densamma som för den som har gått den hårda vägen över bergsryggen. Det är värt att säga rakt ut, eftersom många tror att toppen är förbehållen dem som klarar PR1.
Nyckeltalen
| Uppgift | Värde |
|---|---|
| Ledens nummer | PR1.2, Vereda do Pico Ruivo |
| Sträcka | 2,8 km åt ena hållet, 5,6 km tur och retur |
| Tid | Officiellt 1,5 timme tur och retur. Räkna med två |
| Start | Achada do Teixeira, 1 592 m |
| Topp | Pico Ruivo, 1 862 m |
| Stigning | Cirka 270 höjdmeter netto, något mer i praktiken |
| Underlag | Stenlagd stig hela vägen |
| Biljett | Krävs |
Tiderna varierar med vem som går. Den officiella tiden på en och en halv timme förutsätter att du inte stannar, och det gör alla — den sista biten är det utsikt åt alla håll.
Vägen upp till Achada do Teixeira
Startpunkten ligger på en högplatå sydväst om Santana på nordsidan. Vägen dit är asfalterad hela vägen och slutar vid parkeringen, men den är smal, brant och kurvig på det sätt som madeiriska bergsvägar brukar vara. Har du hyrbil är det inget problem; är du ovan vid backiga vägar, ta det lugnt på nedvägen och använd låg växel i stället för bromsen.
Kommer du utan bil är det svårare. Ingen linjebuss går upp till platån, så alternativet är taxi från Santana eller en guidad tur. Vid parkeringen finns toaletter, och det brukar finnas ett enkelt serveringsställe. Lita inte på det senare — ta med vatten.
Vid startpunkten står också klippformationen Homem em Pé, "den stående mannen", en basaltpelare som är värd de fem minuter det tar att gå fram till den. Är du ändå i trakten ligger halmhusen i Santana och startpunkten för Levada do Caldeirão Verde vid Queimadas i närheten, så det går att bygga en hel dag av det.
Så går stigen
Stigen är stenlagd nästan hela vägen, bred nog att mötas på, och kantad av räcke där det behövs. Den börjar med en flack sträcka över platån och stiger sedan jämnt längs bergssidan med utsikt ner mot nordkusten på ena sidan och in i centralmassivet på den andra.
Det är inte en promenad. Den sista tredjedelen består av trappsteg, och de sista minuterna upp till toppen är brantast av allt. Men det finns ingen exponering av det slag som gör PR1 över bergsryggen obehaglig för höjdrädda, inga tunnlar och ingen punkt där du inte kan vända.
Vegetationen är låg och vindpinad — ljung, låga buskar och kala klippor. Ingen skog, alltså ingen skugga. Mitt på dagen på sommaren är det starkare sol än du tror på 1 800 meter.
Stugan strax under toppen
Ungefär en kvart nedanför toppen ligger Casa de Abrigo do Pico Ruivo, ett stenhus som byggdes just för att vädret här uppe slår om snabbt. Där möts fyra leder: den du kom på, PR1 från Pico do Arieiro, och stigen från Encumeada.
Huset är en självklar plats att äta matsäcken på, och den enda plats på leden där du kommer i lä. Räkna inte med att det säljs något där. Toppen når du på en kort men brant slutstigning därifrån.
Vill du ha morgonljuset och tomma stigar: gå tidigt. Från mitten av förmiddagen kommer PR1-vandrarna över ryggen, och toppen kan då vara påtagligt trång på en plattform som inte är stor.
Det är kallt och blåsigt här uppe
Den vanligaste tabben på den här leden är kläderna. Folk kör upp från Funchal i tjugofyra grader, parkerar i shorts och står en timme senare i sju grader och sidvind på en oskyddad topp. Skillnaden mellan kusten och 1 862 meter kan vara femton grader, och vinden gör resten.
Ta med vindjacka och något varmt även en solig dag i augusti, och kolla prognosen för höjden och inte för kusten — vad vädret gör i bergen är den enskilt viktigaste sidan att läsa innan en bergsvandring på Madeira. Resten av packningen står i vår utrustningslista.
Dimma är den andra faktorn. Molnbasen ligger ofta precis kring 1 500–1 700 meter, vilket betyder att du kan gå upp genom moln och komma ut ovanför dem i solsken. Det är den bästa versionen av den här vandringen. Det betyder också att en grå dag på kusten inte säger något om hur det är på toppen, och tvärtom.
Vem leden är för
Den här leden är svaret för dig som vill stå på öns högsta punkt utan att gå PR1. Den fungerar för vana promenerare, för äldre barn, och för den som har en halvdag över och inte vill binda upp hela dagen.
Den är däremot inte helt lätt, trots att den ofta beskrivs så. Trapporna i slutet tar på benen, höjden märks om du inte är van, och underlaget blir halt i väta. Vill du ha något ännu enklare, se de lättaste lederna på ön. Går du med barn, läs först vad vi skriver om vandring med barn.
Vanliga frågor
Krävs biljett för PR1.2?
Ja. Leden ingår i de avgiftsbelagda och bokas i förväg. Villkoren ändras, så se vår sida om vandringstillstånd och biljetter och kontrollera hos IFCN innan du åker upp. Nätet vid Achada do Teixeira är opålitligt — ladda ner biljetten i förväg.
Är utsikten sämre än om jag går PR1?
Nej. Toppen är samma topp. Det du missar är själva vandringen över ryggen — trapporna, tunnlarna och de branta stupen — inte utsikten från 1 862 meter.
Kan jag gå ner till Pico do Arieiro den här vägen?
Nej. PR1 är enkelriktad från Arieiro mot Ruivo sedan leden öppnade igen 2026, alltså inte i den riktning du skulle behöva. Från Pico Ruivo går du tillbaka samma väg till Achada do Teixeira.
Går det att se soluppgången från Pico Ruivo?
Det går, men det innebär att du går uppför i mörker på en stig med trappor, och att du sitter still och fryser på toppen. Det kräver pannlampa, riktiga kläder och att bokningen tillåter starttiden. De flesta får en bättre morgon genom att köra upp till Pico do Arieiro i stället.
Hur ofta är leden stängd?
Mer sällan än PR1, men den stängs också — vid kraftig vind, snö eller efter ras. Snö förekommer på de högsta topparna om vintern. Kontrollera ledstatus samma morgon, och läs vad vi skriver om säkerhet på lederna.