Cykel är inte ett vettigt sätt att ta sig runt på Madeira. Ön reser sig 1 862 meter på tjugotvå kilometers bredd, motorvägen är förbjuden för cyklister och de gamla kustvägarna går genom smala tunnlar utan vägren. Däremot finns det ett par sträckor där cykling är riktigt bra — och en grannö där den är självklar.
Den här sidan handlar om cykling på väg: landsväg, elcykel och att förflytta sig på två hjul. Terrängcykling är en egen gren med egen logistik, och den tar vi under mountainbike och cykling.
Vad backarna faktiskt innebär
Siffrorna säger mer än beskrivningar. Från havsnivå i Funchal upp till Pico do Arieiro är det drygt 1 800 höjdmeter utan någon egentlig vilsam sträcka. Tvåsiffriga lutningar är normalt på byvägarna, och över tjugo procent förekommer inne i orterna. Det finns i praktiken ingen plan runda att värma upp på — lämnar du kusten börjar det stiga inom några hundra meter.
Det gör ön till en av Europas hårdare träningsmiljöer, och det är därför proffslag åker hit på läger. För den som ville cykla mellan två byar för att slippa hyrbil är det däremot fel svar. Räkna med att en sträcka som tar tjugo minuter i bil tar två timmar på cykel, uppför.
De gamla kustvägarnas tunnlar är det farligaste på ön för en cyklist. De är smala, saknar vägren, är ofta obelysta och våta, och bilister som kör där dagligen kör fort. Kraftigt ljus fram och bak även mitt på dagen är minimikravet, och reflexväst är ingen överdrift. Vilka sträckor det gäller står under vägarna och tunnlarna.
Var det faktiskt är njutbart
Fyra miljöer skiljer ut sig, och de har olika karaktär.
- Strandpromenaden i Funchal. Sammanhängande, plan och bilfri stora delar av vägen längs Lido och São Martinho. Perfekt för en lugn tur, hopplöst trång en solig söndagseftermiddag.
- Paul da Serra. Platån är det enda stora området på ön där vägen faktiskt är någorlunda flack, med utsikt åt båda hållen och lite trafik. Du måste ta dig upp dit först, eller lasta cykeln i bilen.
- Santo da Serra och de östra höjderna. Kuperat men inte brutalt, med skuggiga vägar mellan eukalyptus och en by med kaféer i andra änden.
- Ponta do Pargo och västra platåkanten. Långa, öppna sträckor med hav på ena sidan. Se Ponta do Pargo. Vinden avgör hur roligt det blir.
Klassiska passtigningar för den som vill ha dem går över Encumeada mellan syd och nord, och upp mot Poiso från Funchal. Båda är riktiga bergspass med jämn stigning och användbar asfalt.
Elcykeln ändrar räkningen
En elcykel gör ön farbar för normalt tränade ben, och det är den enda cykeltypen vi utan reservation rekommenderar för den som vill kombinera transport och nöje. Uthyrare i Funchal och i de större orterna har både stads- och touringmodeller.
Två saker att tänka på. Batteriet räknar höjdmeter, inte kilometer — en tur som ser kort ut på kartan kan tömma det om den bara går uppåt, och det finns inga laddstationer för cykel längs vägen. Fråga uthyraren vad modellen klarar i höjdmeter, inte i mil. Och lutningen nedåt är lika brant som uppåt: skivbromsar som blir varma är ett verkligt problem på en femton minuter lång nedförsbacke, så bromsa i intervall i stället för att ligga på hela vägen. Samma princip som gäller för bil, och som vi går igenom under köra bil på Madeira.
Porto Santo är öns cykelö
Grannön är det som Madeira inte är. Bakom den nio kilometer långa stranden ligger en flack remsa där det går att cykla i timmar utan att stiga något nämnvärt, avstånden är korta och trafiken är gles större delen av året. Uthyrning finns i Vila Baleira, och en cykel är det enklaste sättet att ta sig mellan stranden, byn och de yttre delarna av ön.
Inlandet är däremot inte platt — bergen i mitten reser sig brant, och en tur upp mot topparna är en helt annan sak än en runda längs stranden. Vill du ta med egen cykel från Madeira går det på färjan; hur överfarten fungerar står under färjan till Porto Santo. Kontrollera villkoren för cykel med rederiet vid bokningen.
När du hellre tar bussen
Det är ingen förlust att lasta cykeln och ta något annat på de sträckor som är obehagliga. Bussnätet är billigt och når de flesta orter — se åka buss på Madeira — men räkna inte med att få ta med cykeln ombord. Bussarna har inget cykelutrymme, och svaret beror på föraren och hur full bussen är.
De sträckor vi själva skulle undvika på cykel: sydkustens gamla väg genom tunnlarna mellan Funchal och Ribeira Brava, uppfarten till Curral das Freiras, och all cykling i Funchals centrum i rusningstid. Vill du upp i bergen med cykeln, hyr en bil med cykelhållare eller boka skjuts — samma logik som gäller för terrängcyklisterna.
Vanliga frågor
Går det att cykla på levadastigarna?
Nej, och det är inte en smaksak. En levadastig är ofta en halvmeter bred, med vattenrännan på ena sidan och ingenting alls på den andra. Möter du en vandrare finns ingenstans att ta vägen för någon av er, och däck som spårar upp kanten sätter i gång erosion i den jordvall som håller vattnet. Terrängcykling är styrd till utpekade leder med tillstånd.
Behöver jag ta med egen cykel?
Nej. Uthyrarna i Funchal har landsvägscyklar, touringcyklar och elcyklar, och en hyrcykel med daglig service är enklare än att checka in specialbagage. Ska du hit för att träna i flera veckor är egen cykel förstås en annan sak.
Är det farligt att cykla på Madeira?
Det beror helt på var. På strandpromenaden och uppe på platån är det odramatiskt. På de gamla kustvägarnas tunnelsträckor är risken påtaglig, och det är där olyckor sker. Motorvägen VR1 är förbjuden för cykel, vilket tvingar ut dig på just de vägarna — planera rutten efter det.
När på året är det bäst att cykla?
Vår och höst. Sommaren blir varm på kusten samtidigt som molnlocket ofta ligger kvar över inlandet, och vintern är blötare i norr. Skillnaden mellan öns sidor är stor nog att avgöra dagen — läs Madeiras mikroklimat och välj dalgång på morgonen.