Fram till nittiotalet var Madeira en ö där en resa till nordkusten tog en halv dag. I dag tar den fyrtio minuter. Skillnaden heter VR1 och de trettio tunnlar den går igenom, och den har förändrat ön mer än något annat byggprojekt i modern tid — inklusive var folk bor och vad de gör.
Den här sidan handlar om vägnätet som sådant: hur motorvägen är byggd, vad tunnlarna gjorde med ön, vilka gamla sträckor som fortfarande är värda en omväg och varför en väg här kan vara stängd i morgon. Hur du faktiskt kör beskrivs under köra bil på Madeira.
VR1: fyrtiofyra kilometer, varav femton i berget
Motorvägen längs sydkusten går från Ribeira Brava i väster till Porto do Caniçal i öster. Den är drygt 44 kilometer lång, byggd i 27 deletapper mellan 1989 och 2005, och sträckan Ribeira Brava–Machico stod klar år 2000.
Det som gör den ovanlig är fördelningen. Femton av de fyrtiofyra kilometrarna ligger i tunnel och ytterligare sju på bro eller viadukt — nästan hälften av vägen vilar alltså inte på marken. Det beror på att det inte finns någon mark att lägga den på: sydkusten är en serie raviner som går rakt ner i havet, och den enda raka linjen mellan två byar går genom berget.
För dig som besökare betyder det att avstånden på sydkusten är mycket kortare i tid än de ser ut. Från flygplatsen till Funchal tar det omkring en kvart — se från flygplatsen till Funchal. Och det betyder att du kan bo i Machico och äta middag i Funchal utan att det är ett projekt.
Vad tunnlarna gjorde med ön
Före genombrotten var byarna på nordkusten i praktiken egna världar. Vägen dit gick antingen över bergen på en passväg som stängde i dimma, eller längs kusten på en smal hylla under ständigt rasande klippor. Folk flyttade därifrån.
Tunnlarna vände på det. São Vicente, Seixal och Porto Moniz ligger i dag inom en timme från Funchal, och det gjorde både dagsutflykter och pendling möjliga. Byar som hade tappat sin befolkning fick hotell och restauranger i stället. Baksidan är att en hel del av det som gjorde nordkusten avlägsen försvann samtidigt — den nya vägen ser inget av havet, för den ligger inne i berget.
Det är därför de gamla vägarna finns kvar. När en tunnel öppnade lämnades den gamla sträckan ofta orörd i stället för att rivas. Flera av dem är i dag skyltade som panoramavägar, ett par är avstängda av rasrisk, och några används fortfarande som lokalväg. De är den bästa anledningen som finns att hyra bil på den här ön.
Gamla sträckor värda en omväg
| Sträcka | Vad du får | Att veta |
|---|---|---|
| Gamla ER101, Seixal–Porto Moniz | Kusthylla med vattenfall som faller mot havet, tunnlar huggna för hand | Delar av sträckan är avstängda för bil. Kontrollera på plats |
| São Vicente–Seixal, gamla vägen | Véu da Noiva och de brantaste klippartierna på nordsidan | Smal, låg fartgräns, mötesplatser med mellanrum |
| Encumeada, tvärs över ön | Passväg mellan syd och nord med utsikt åt båda hållen när det är klart | Ligger ofta i moln. Kolla molnbasen först |
| ER107 upp till Curral das Freiras | Serpentiner ner i dalgrytan, med Eira do Serrado ovanför | Trång i byn. Parkera i utkanten |
| ER202 till Pico do Arieiro | Enda bilvägen till 1 818 meter, ovanför molnen på en bra dag | Femton grader kallare på toppen. Full parkering före nio |
| ER105 över Paul da Serra | Öppet högplatålandskap som inte liknar resten av ön | Dimma och sidvind. Fri boskap på vägbanan |
Ett extranummer på sydsidan: strax utanför Ponta do Sol faller Cascata dos Anjos rakt ner över den gamla vägbanan. Att köra under den är en av öns mest fotograferade småsaker. Vattenmängden varierar med årstiden, och parkeringsutrymmet är litet — stanna inte mitt i kurvan.
Ras är en del av systemet
Öns klippor är unga, branta och vittrar, och efter kraftigt regn lossnar sten. Det är inte en olyckshändelse utan ett återkommande driftvillkor för vägnätet, och det är därför tunnlarna byggdes.
ER101 mellan Boaventura och Arco de São Jorge stängs regelbundet av ras. Senast den 3 juni 2026, då ett större ras vid Silveira delvis begravde en bil med sex personer i och skadade tre av dem lindrigt. Regionregeringen höll vägen stängd tills sträckan var rensad. Motsvarande stängningar finns dokumenterade långt tillbaka. Planerar du nordkustrundan: kontrollera att sträckan är öppen samma dag, och acceptera omvägen om den inte är det.
Samma sak gäller mindre vägar efter höstregn. En vägspärr på Madeira sitter där av en anledning — kör aldrig runt den, oavsett hur torrt det ser ut. Mer om vad som faktiskt går fel står under säkerhet på Madeira.
Vanliga frågor
Kostar det vägtull att köra på VR1?
Nej. Motorvägen är avgiftsfri i hela sin längd, och det finns inga betalstationer eller elektroniska portaler på ön. Det du betalar för är parkering, och den är avgiftsbelagd i Funchal och i de större orternas centrum.
Är tunnlarna obehagliga att köra i?
Tunnlarna på VR1 är moderna, breda, belysta och ventilerade — de är den lugna delen av körningen. Det är de gamla tunnlarna på kustvägarna som är trånga: enfiliga, obelysta, våta och ibland med droppande tak. Där gäller halvljus, låg fart och en blick efter mötesplatser.
Hur lång tid tar det egentligen att köra runt ön?
Räkna med en hel dag om du bara kör, och två om du vill stanna. Distansen är inte problemet — det är de gamla vägarna, kurvorna och att du kommer att vilja stanna oftare än du planerat. Ett realistiskt upplägg finns under bilrundtur runt Madeira.
Behöver jag fyrhjulsdrift?
Nej. Alla vägar som är öppna för allmän trafik är asfalterade, och en liten framhjulsdriven bil tar sig överallt du behöver komma. Det som spelar roll är bredden och vändradien, inte drivningen — se hyra bil på Madeira.