Rua de Santa Maria är den långa, smala gatan genom Funchals gamla stan, och den mest fotograferade adressen i staden. Sedan 2010 har ett par hundra av dörrarna längs den målats av konstnärer inom projektet Arte de Portas Abertas. Det kostar ingenting att gå där, och det tar en halvtimme om du går långsamt.
Gatan är också full av restauranger med utsatta bord, och det är den delen ingen skriver om. Konsten och kommersen delar samma trottoar, och vilken av dem du minns beror mycket på när på dygnet du går.
Vad projektet är
Konstnären José Zyberchema och några kollegor lade fram idén för kommunen 2010: låt konstnärer måla de slitna, ofta igenspikade dörrarna i den gamla stadsdelen i stället för att låta dem stå och förfalla. Den första dörren, nummer 77 på gatan, målades i april 2011 av Mark Milewski. Sedan dess har projektet växt till ett par hundra dörrar i kvarteren runtomkring.
Det finns ingen kurator som väljer ett tema. Dörrarna är gjorda av olika konstnärer i olika stilar under femton år, och resultatet är motsvarande ojämnt: några är skickligt gjorda, några är enkla dekorationer, ett par är i praktiken reklam för butiken innanför. Ojämnheten är en del av charmen, men den är värd att veta om innan du kommer med förväntningar på ett kuraterat galleri.
Att det inte var en turistidé från början
Bakgrunden är mindre glamorös än den ser ut. Gamla stan var på 1990- och 2000-talen en nedgången del av Funchal, med tomma lokaler, förfallna hus och dåligt rykte. Många hade flyttat därifrån. Dörrmålningarna var ett försök att få folk att gå in i kvarteren igen — ett billigt och synligt sätt att visa att någon brydde sig.
Det fungerade nästan för bra. I dag är hela stråket restaurangtätt, hyrorna har stigit, och den befolkning som fanns kvar har delvis flyttat ut igen. Det är samma historia som i gamla stadskärnor i hela Europa, och du ser den i realtid när du går här.
Så går du gatan
Börja i den västra änden nära Mercado dos Lavradores och gå österut mot Fortaleza de São Tiago, så har du fästningen och havet som mål i slutet. Gatan är knappt fem meter bred på sina ställen och kantad av tvåvåningshus, så du ser dörrarna på nära håll oavsett vad du gör.
Gå in i tvärgränderna. Flera av de bättre dörrarna sitter inte på huvudstråket utan runt hörnet, där restaurangborden inte står i vägen och där det fortfarande bor folk. Det är också där du får den bästa uppfattningen om hur kvarteret såg ut innan.
Räkna med en halvtimme om du bara går sträckan, och en timme om du stannar vid det du tycker om. Gatan är för smal för att man ska kunna backa och ta om ett motiv utan att stå i vägen för någon, så det lönar sig att gå den en gång i lugn takt hellre än fram och tillbaka.
Kom på förmiddagen om du vill se dörrarna. Från lunch och framåt står stolar, menytavlor och parasoll framför en stor del av dem, och på kvällen är gatan full av folk. Före klockan elva är den nästan tom, och alla dörrar är stängda — vilket är hela poängen, eftersom motivet sitter på dörrbladet.
Restaurangerna och tjatet
Var beredd på att bli tilltalad. Flera ställen har personal som står ute på gatan och vänder sig till alla som passerar, ibland enträget. Det är inte farligt och det är sällan otrevligt, men det är ihållande, och det förvandlar en promenad till ett spel av artiga avvisningar.
Maten längs stråket är blandad. Det finns bra kök här, men läget är det dyraste i Funchal och en del serveringar lever helt på förbipasserande. Vill du äta i gamla stan är det värt att välja i förväg i stället för att låta sig lockas in — våra utgångspunkter finns under restauranger i Funchal och äta billigt på Madeira. Hur man beter sig på ett madeiriskt ställe står under seder och etikett.
Vad mer som ligger i kvarteret
Gatan är kort, och allt runt den ligger inom fem minuters gång: saluhallen i väster, fästningen i öster, kapellet Corpo Santo mitt på, och kajen med kryssningsfartygen strax söderut. Vill du ha en färdig runda genom hela stadskärnan finns en under Funchal till fots, och en heldagsplan under en dag i Funchal.
På kvällen byter kvarteret karaktär helt. Ljusen tänds, borden fylls, och gatan blir stadens tätaste uteställeområde — beskrivet under Funchal på kvällen. Kommer du för dörrarna är det då du inte ska komma.
Vanliga frågor
Kostar det något att se de målade dörrarna?
Nej. Det är en offentlig gata och konsten sitter på husfasaderna. Du behöver varken biljett eller guide, och det finns ingen entré någonstans. Fler saker som inte kostar något finns under gratis att göra på Madeira.
Hur många dörrar är målade?
Ett par hundra, spridda över Rua de Santa Maria och några intilliggande gator. Exakta siffror varierar mellan källorna, och det är ingen slump: dörrar tillkommer, andra målas över eller byts ut när husen renoveras. Räkna inte med att en lista du hittat på nätet stämmer.
När på dagen är det bäst att gå Rua de Santa Maria?
Tidig förmiddag, före restaurangerna öppnar. Då är dörrarna stängda och synliga, gatan är tom och ljuset når ner mellan husen. Efter lunch döljs många av dem bakom uteserveringar. Regnar det fungerar besöket ändå — gatan är kort och du kan gå in i en butik. Fler regnalternativ finns under Funchal när det regnar.
Är gatan tillgänglig med rullstol eller barnvagn?
Delvis. Underlaget är den traditionella kullerstensmosaiken, som är ojämn och blir hal när den är våt, och gatan lutar svagt. Det går, men det skakar. Mer under tillgänglighet på Madeira.
Får man fotografera dörrarna?
Ja, det är offentlig plats och det är själva idén med projektet. Tänk bara på att flera av husen är bebodda och att dörren du fotograferar är någons ytterdörr. Ljus och tider för Funchal finns under fotografera på Madeira.