Levadavandringar

Levada do Castelejo

Terrasser, vattenfall och utsikt — utan tunnlar eller stup.

Foto: Ziegler175 · CC BY-SA 3.0 · Wikimedia Commons · nedskalad

Levada do Castelejo går från byn Referta ovanför Porto da Cruz, genom odlingsterrasser och in i skogen till ett vattenfall. Den saknar tunnlar, den saknar stup värda namnet och den saknar PR-nummer — vilket betyder att du varken behöver boka eller betala, men också att ingen myndighet sköter den.

Det är en av få leder på Madeira där du går genom levande jordbrukslandskap i stället för runt det. Folk bor längs stigen, odlar bananer och vin i backarna och har ställt ut korgar med frukt och en burk för pengarna.

Fakta om leden

StartpunktReferta, ovanför Porto da Cruz — inte Faial
PR-nummerInget. Leden är inte klassificerad av IFCN
LängdRunt tio till elva kilometer tur och retur enligt spårloggar
GångtidTre till fyra timmar tur och retur; drygt två timmar fram till fallet
StigningLevadan är i det närmaste plan. Startar du nere i byn tillkommer uppstigningen till Referta
SvårighetLätt till medel — det är längden, inte terrängen
TunnlarNej. Ingen pannlampa behövs
ExponeringMåttlig. Smala partier med sluttning, men inga lodräta stup utan skydd
BarnJa, om de orkar sträckan. Går att vända var som helst
BokningNej

Startpunkten: Referta, inte Faial

Det här är värt en egen rubrik, för förväxlingen finns i tryck. Leden startar i Referta, en liten by uppe i backen ovanför Porto da Cruz. Grannbyn Faial ligger längre västerut i samma dalsystem och nämns ibland felaktigt som utgångspunkt. Kör du till Faial står du på fel ställe.

Uppe i Referta går Caminho da Referta, och där finns en liten bar som fungerar som orienteringspunkt för i stort sett alla beskrivningar av leden. Parkering är gatuparkering — några platser längs vägen, inget iordninggjort. Är det fullt kan du ställa bilen nere i Porto da Cruz, vid fotbollsplanen i utkanten, och gå upp. Då lägger du till en rejäl backe åt vardera hållet, och det är den som ger dagen sina höjdmeter.

Utan bil är leden faktiskt nåbar: bussarna längs norra kusten stannar i Porto da Cruz, och därifrån går du upp. Se hur linjenätet fungerar i vår guide till att åka buss på Madeira.

Tunnlar och stup — det korta svaret

Det finns inga tunnlar. Inte en enda, inte ens en kort genomgång. Lämna pannlampan i väskan om du vill, även om den alltid är bra vana på ön.

Det finns inga lodräta stup längs stigen. Leden går på och längs odlingsterrasser och skogssluttningar, och de partier som är smala har mark under sig, inte luft. Det är den viktigaste skillnaden mot de leder där folk vänder efter tio minuter. Har du höjdrädsla och har läst dig avskräckt om Madeiras levador är Castelejo en av de leder som faktiskt fungerar.

Det betyder inte att den är riskfri. Underlaget växlar mellan betong, jord och sten, och det blir halt när det regnar — och det regnar mer här på nordsidan än i Funchal. Läs vad som faktiskt går fel på lederna: nästan allt handlar om fotfäste.

Vad du går igenom

Första halvan är kulturlandskap. Stigen kantas av små tomter med bananplantor, vinrankor på pergola, kål och sötpotatis, och husen ligger tätt inpå. Ni delar stig — det här är också folks väg hem. Hälsa, gå åt sidan, och stäng grindar efter dig.

På flera ställen står bord med frukt, honung eller grönsaker och en burk att lägga mynt i. Ingen vaktar dem. Ha småpengar med dig.

Sedan ändrar det sig. Terrasserna tar slut, dalgången blir trängre och stigen går in i lagerskogen — mossa, ormbunkar, sipprande vatten från klippväggen. Sista biten fram till Castelejo-fallet är den blötaste och den finaste. Fallet är högt och smalt, faller ner i en trång ravin, och där vänder du.

Genomgående har du Penha de Águia i blickfånget — klippmassivet som reser sig mellan Porto da Cruz och Faial och som dominerar hela den här delen av kusten. Utsikten mot den och ut över havet är ledens andra behållning.

Utan PR-nummer: vad det innebär

Levada do Castelejo finns inte i IFCN:s förteckning över klassificerade leder. Praktiskt betyder det tre saker.

Du behöver inte boka och inte betala. Bokningskravet och avgiften gäller PR-lederna, och det här är ingen — se vilka som omfattas i vår sida om vandringstillstånd och biljetter.

Du får sämre skyltning. Det finns inga ledmarkeringar av det slag som finns på PR-lederna, och avtagsvägar är inte alltid uppenbara. Ta med en offline-karta.

Och du får ingen officiell ledstatus. Rasar något publicerar IFCN ingen varning, eftersom leden inte är deras. Du bedömer själv på plats. Det gäller för övrigt även underhållet: levadan sköts av dem som använder vattnet, och stigen är i praktiken deras arbetsväg.

Kolla vädret för nordsidan separat. Sol i Funchal säger ingenting om Porto da Cruz. Läs mer om hur vädret skiljer sig mellan öns sidor innan du bestämmer dagen.

Vanliga frågor

Passar Levada do Castelejo för barn?

Ja, bland de bättre valen på ön. Inga tunnlar, inga stup, plant underlag och gott om att titta på längs vägen. Det enda som talar emot är längden — tio kilometer är mycket för korta ben. Ni kan vända var som helst, till exempel vid baren i Referta på hemvägen. Fler förslag i vår guide till vandring med barn på Madeira, och kortare alternativ i listan över Madeiras lättaste vandringar.

Behöver jag stavar eller särskilda skor?

Skor med mönstrad sula, ja. Stavar är onödigt på en plan led men skönt i uppfarten från byn om du parkerar där nere. Regnjacka hör hemma i ryggsäcken hela året på den här sidan av ön. Se vad vi tycker är värt plats i utrustning för vandring på Madeira.

Hur mycket folk är det?

Lite. Leden ligger utanför de organiserade turernas rutter, och du kan mycket väl gå en förmiddag och möta fler bybor än vandrare. Vill du ha en till led i samma hörn av ön är Vereda do Larano grannen — men den är en helt annan sak, med klippkant mot havet och betydligt mer exponering.

Vad gör jag efteråt i Porto da Cruz?

Byn har ett fungerande sockerrörsbruk som fortfarande destillerar aguardente till poncha under skördesäsongen, en havsbadplats med svart sten och gott om vågor — surfarna vet om den. Det är en av de få orterna på nordkusten som känns som en by med eget liv snarare än en utsiktsplats med parkering.