Madeiras frukt är öns bästa argument för att bo på en subtropisk klippa i Atlanten. Anona på vintern, maracujá i flera former, bananer som knappt liknar de svenska, och en handfull sorter du aldrig sett. Det finns också en fälla, och den ligger på övervåningen i Funchals saluhall.
Sydsidans terrasser är varma året om, och höjdskillnaderna gör att olika sorter mognar på olika platser vid olika tid. Här går vi igenom vilka frukterna är, när de finns, vad du ska smaka och hur du köper dem utan att bli lurad.
Anona — vinterfrukten
Anona, på svenska cherimoya, är öns egen frukt i den meningen att den har skyddad ursprungsbeteckning: Anona da Madeira DOP. Den odlas på sydsidan upp till ungefär 550 meters höjd och på nordsidan upp till runt 280 meter, och den skördas från september till in på våren.
Utsidan är grön och ojämn, som ett fingeravtryck i skal. Insidan är krämvit, mjuk som glass, full av stora svarta kärnor du inte ska tugga på. Smaken ligger någonstans mellan päron, banan och vanilj, och det är den mest överraskande frukt du kan äta på ön. Den ska ge efter för ett lätt tryck; är den hård är den inte mogen och blir inte god.
Frukten har en egen fest. Festa da Anona hålls i Faial i Santanas kommun, normalt i februari eller mars, och har arrangerats sedan början av nittiotalet. Där finns kakor, bröd och likör på anona, och det är den enda platsen där du får se hela sortimentet på en gång. Datumen flyttar sig — kontrollera hos turistmyndigheten inför resan. Mer om trakten står under Faial och Santana.
Maracujá — och de många varianterna
Passionsfrukt heter maracujá och finns i dussintals sorter på ön. Tre möter du i praktiken:
- Maracujá roxo — den lilla lila, som de flesta känner igen. Skrynklig när den är mogen, syrlig och intensiv.
- Maracujá amarelo — den gula, större och mildare, med tunnare skal.
- Maracujá-banana — avlång, gulgrön, formad som en liten banan. Mildare och mindre syrlig än de runda, och den mest madeiriska av dem.
En obekväm detalj om maracujá-banana: växten står på myndigheternas lista över invasiva arter som bekämpas i laurissilva-skogen. Den klättrar upp över träden och kväver dem, och IFCN har drivit utrotningsprojekt mot den sedan mitten av 2000-talet. Frukten du köper på marknaden är odlad, men plantan i skogen är ett problem. Plantera den inte, och ta inte med sticklingar hem.
Maracujá används i allt. Pudding är standardefterrätten på nästan varje meny, det finns en variant av poncha med passionsfrukt, och den lokala läsken Brisa Maracujá är gjord på den — se Nikita, Brisa och Coral.
Bananerna
Madeiras bananer är kortare än de du köper hemma — i genomsnitt kring fjorton centimeter — och märkbart sötare. Sorten är en dvärgvariant av Cavendish som fördes till ön på 1840-talet, och den odlas på den varma sydsidan upp till ett par hundra meters höjd. Över den gränsen blir det för svalt; bananplantan slutar i praktiken att växa under sexton grader.
Skörden pågår året om med tyngdpunkt på sommaren, vilket betyder att det alltid finns färska bananer. De ser oansenliga ut i disken och är billiga. Prova en innan du avfärdar dem — skillnaden mot en importerad banan är större än du väntar dig.
De används också i mat, mest känt i espada com banana, där en stekt banan läggs till dolkfisken. Den kombinationen låter fel och fungerar.
Tamarillo, pitanga och guava
Tamarillo heter tomate inglês på ön, "engelsk tomat", och är just vad namnet antyder: en äggformad, djupröd frukt som ser ut som en tomat och smakar som en syrlig korsning mellan tomat och passionsfrukt. Den äts oftast skedad ur halvorna med socker på, eller kokas till sylt och chutney.
Pitanga är en liten, räfflad bärfrukt som mognar från grönt via orange och rött till nästan svart. Ju mörkare desto sötare — den röda är fortfarande syrlig. Den har normalt två fruktningsperioder, en på våren och en på hösten. Den är för ömtålig för att transporteras och därför nästan omöjlig att få utanför öarna.
Guava, goiaba, är rosa eller vit inuti, kärnrik och intensivt doftande. Den används mest i juice, sylt och glass. Rå är den en smaksak; doften är starkare än smaken.
Utöver de här: papaya, mango, avokado, nêspera (japansk mispel, på våren) och kastanjer från Curral das Freiras på hösten.
Vad som finns när
| Frukt | Säsong | Kommentar |
|---|---|---|
| Anona | September–april, bäst på vintern | DOP-skyddad. Ska ge efter för tryck |
| Banan | Året om, mest sommar | Kort och söt |
| Maracujá | Året om, olika sorter i olika perioder | Sortimentet varierar mellan stånd |
| Tamarillo | Vinter och vår | Kallas tomate inglês |
| Pitanga | Vår och höst | Två fruktningar per år |
| Nêspera | Vår | Kortast säsong av alla |
| Kastanj | Oktober–november | Curral das Freiras |
Fruktfällan på saluhallens övervåning
Det här är den vanligaste dåliga upplevelsen svenskar har i Funchal, och den är värd att beskriva rakt ut. På galleriet i Mercado dos Lavradores står stånd med exotisk frukt i pyramider. En säljare räcker dig en tandpetare med en bit frukt. Den smakar utmärkt. Du får en till. Under tiden fyller säljaren en påse, och det pris som står på skylten visar sig gälla per styck eller per hundra gram, inte per kilo. Notan landar ofta på belopp som är mångdubbelt vad frukten kostar i en mataffär, och frukten du får med dig smakar sällan som provbiten.
Så undviker du det: tacka nej till smakprovet innan du tar emot det — efteråt är det för sent. Fråga alltid quanto por quilo? och kräv ett svar per kilo. Låt ingen fylla en påse innan ni är överens om mängd och pris. Vill du bara titta: gå upp, titta, gå ner.
Det gäller övervåningens fruktstånd, inte hela hallen. Fruktstånden på bottenplan har prislappar och sköter sig.
Var du köper i stället
Bottenvåningen i saluhallen fungerar bra. Ännu bättre är socknarnas marknader, där odlarna säljer själva och priserna är de lokala. Vanliga mataffärer och de små grönsaksbutikerna i bostadskvarteren har också full sortering av öns frukt, till betydligt lägre pris än någon marknad som riktar sig mot besökare. Vad matvaror kostar i övrigt står under matpriser på Madeira.
Vanliga frågor
Vilken frukt ska jag prova om jag bara hinner en?
Anona, om du är på ön mellan november och mars. Det är den frukt som är mest specifik för Madeira, den finns knappt någon annanstans i Europa, och den smakar inte som något du känner igen. Är det sommar blir svaret i stället maracujá-banana.
Kan jag ta med frukt hem till Sverige?
Rent formellt ja — Madeira är EU och det finns inga tullhinder för frukt. Praktiskt är det ett sämre val än det låter. Mogen anona är mjuk och tål ingenting, pitanga överlever inte resan alls, och en maracujá på köksbordet i Sverige smakar inte som samma frukt gjorde på ön. Vill du ta med något, ta bakverk eller karameller i stället — se queijadas, malassadas och andra bakverk.
Hur vet jag att en anona är mogen?
Den ska ge efter för ett lätt tryck med tummen, ungefär som en mogen avokado, och skalet får gärna ha börjat mörkna i fördjupningarna. En hård anona mognar visserligen i rumstemperatur på några dagar, men om du köper den på hemresedagen har du köpt en dekoration.
Vad frågar jag efter i ståndet?
Quanto custa por quilo? — vad kostar det per kilo. Está madura? — är den mogen. Só um, por favor — bara en, tack. Fler fraser står under portugisiska för resenärer.
Var passar frukten in i en madeirisk måltid?
I efterrätten och nästan ingen annanstans. Öns kök är salt och kraftigt, och frukten kommer efter — som pudding, mousse eller helt enkelt skuren. Undantaget är bananen i fiskrätterna, som är öns egen idé och en av dess bästa.